Forts. utvecklingspsykologi enligt Sri Bhagavan

Här följer sammanfattningen om de resterande två faser i Sri Bhagavans utvecklingsmodell.

3:e korgen: Sista timmarna innan födelsen: Det känns nu olidligt att vara i livmodern då där inte finns någon plats nu. Barnet ser dock att där finns en öppning och försöker ta sig ut. Om allt är som det ska så har barnet vänt sig rätt och börjar röra sig ut mot födelsekanalen i takt med krystvärkarna. Strax innan födelsen brukar en stark känsla av hopp infinna sig. Födelsen innebär en väldig kamp eftersom värkarna å ena sidan stödjer barnet på sin väg ut, och å andra sidan hindrar det från att röra sig framåt. Varje gång det rör sig framåt känner det hopp och varje gång det dras tillbaks igen känner det hjälplöshet. Det är svårt att komma vidare. I början av förlossningen ger barnet 100% vilken bara skapar 20% på förlossningsförloppet.

Om det inte har gått bra i denna korg upplevs livet som en konstant kamp. Varje gång individen upplever framgång kommer det hinder i vägen. Projekt kan vanligtvis sättas igång med stor entusiasm och kreativitet, men ges upp fort. Framgång kan också upplevas men då med stor ansträngning. Man upplever här dålig eller ingen tillit (ingen tillit till det gudomliga, till livets kraft) vilket ger hopplöshet och uppgivenhet

Om det har gått bra i denna korg har individen lätt för att släppa det gamla och gå vidare i livet. Man ältar inte och dömer inte för eller emot. Man har lätt för att ge sig hän och har tillit och tillit till livets mysterium.

Övning: Anteckna allt du kommer ihåg, vet eller intuitivt märker kan ha hänt i denna specifika fas. Uppstod några komplikationer under förlossningen? Blev din mamma nedsövd? Blev du förlöst genom kejsarsnitt? Hur mycket smärta upplevde mamma? Lågt du rätt för att kunna komma ut?

4:e korgen: Från födelsen fram till 6 timmar efter födelsen: Barnet kommer ut i världen och upplever befrielse. Barnet känner ”jag är fri, livet är underbart”. Det upplever en enorm stimulans och kontrast  – från livmoderns mörka vatten till kall luft, skarpt ljus och höga ljud utanför livmodern.

Individer som har haft en fin födelse har lätt för att uppleva framgång som vuxna, allt kommer till dem utan ansträngning, de får vad dem önskar sig och de har en känsla av frihet

De som hade en besvärligare födelse och kom till en omgivning som inte var så välkomnande eller positiv kan uppleva brist på tillfredsställelse i livet och en känsla av att vara ovälkomna i världen. De som inte fick kontakt med mamman upplever att det inte är någon där, att det inte finns något stöd och får en grundläggande misstro till livet.

Övning: Anteckna allt du kommer ihåg, vet eller intuitivt märker kan ha hänt under denna specifika fas.

Vad hände under förlossningen? Hur blev du mottagen, detta är mycket viktigt. Blev du mottagen med glädje? Vilka närvarade vid förlossningen? Vad tror du de hade de för tankar och känslor? Fick du fysisk kontakt med mamma? Hamnade du i kuvös, eller vad hände i detta ögonblick?

Om allt har gått bra i alla korgarna har man möjlighet till ett sant lyckligt liv. Om inte och man känner en begränsning så som t.ex. hopplöshets-, ensamhetskänslor, blunda och gå in känslan och ta upp den bild som först kommer till dig och jobba sedan med den. Vårt undermedvetna vet intuitivt var vi först behöver gå för att läka. Det handlar bara om programmeringar. Bakom dem finns hos oss alla grundläggande livsbejakelse och tillit. Men vi kan behöva bearbeta under en period. Det kan gå fort för en del, medan andra behöver hålla på ett tag. Vilket skede i livet som dyker upp framför våra ögon är rätt för oss i det ögonblicket. Det behöver inte vara från graviditeten och förlossningen utan även från senare faser. Vi kan också bestämma oss för att känna in hur det kan ha varit för oss under de ovan beskrivna faserna, uppleva och sedan eventuellt skriva ner vad vi mött och de insikter vi fått. Lycka till!

För hjälp med processer liknande den ovan kontakta TerapiBehandlingar tel: 070 – 3824122. Jag hjälper till med processer under avslappning/hypnos, bild- och drömanalys, meditation, samtalsterapi, andlig vägledning. Individuellt, par, grupper

Utvecklingspsykologi enligt Sri Bhagavan

Utifrån sina rika insikter om psykets funktion och utveckling har Sri Amma Bhagavan beskrivit det tidiga förlopp som endera kan hindra eller gynna människans utveckling. Texten nedan är en sammanställning som min lärare Sharya har gjort utifrån mina och andra deltagares anteckningar från kurser och föreläsningar då de besökt Sri Amma Bhagavans tempelområde för retreat och läkning. Läs och undersök om detta belyser något av det du upplever inom dig. Det finns en övning till varje beskriven utvecklingsfas.

Ett embryo påverkas av mammans känslor som om det vore en fullvuxen människa. Fostret är som en svamp, det suger in energierna i sin omgivning – rädslor, oro, glädje, allt som mamman upplever. Enligt Sri Bhagavan är graviditeten och tiden kring födelsen de mest sårbara perioderna i människans uppväxt. Sri Bhagavan delar in dessa perioder i fyra stadier som han kallar för ”the four baskets”, ”de fyra korgarna”.

1:a korgen: Sker från befruktningsögonblicket till den tredje månaden i livmodern: Befruktningsförloppet är ett mycket viktigt ögonblick. Hur de båda föräldrarna hade det i det vid konceptionen spelar roll för fostrets fysiska och psykiska tillväxt och utveckling. Vilka typer av tankar de hade. Om var barnet planerat eller oplanerat. Om intentionen från föräldrarna var positiv eller negativ. Allt detta påverkar fostret. De första månaderna i livmodern upplever fostret tomhet och total frånvaro av motivation att röra sig eller att göra någonting alls. Barnet behöver inte agera – det finns massor av plats, värme, näring etc. i mammas mage.

Om det i den 1:a korgen fanns något som störde utvecklingen, kan detta innebära att man psykiskt fastnat i denna fas. Om man har fastnat i 1:a korgen tenderar man att vara apatisk, energilös, glädjelös och sakna motivation. Individen litar inte på sig själv eller livet i allmänhet. Upplevelsen blir att allting händer omkring dem, och frågan ”varför är jag här” finns ofta eller alltid? Förgiftning under denna fas, att mamma använt narkotika, alkohol, rökt kraftigt eller på annat sätt fått i sig giftiga substanser, kan medföra att individen senare lätt tappar fokus och koncentration.

Om man hade det lugnt och vilsamt i denna korg kommer man däremot att uppleva mycket tålamod livet igenom.

Övning: Anteckna allt du kommer ihåg, vet eller intuitivt märker som kan ha hänt i denna specifika fas.

2:a korgen: Från tredje månaden till nionde månaden i livmodern: Fostret börjar utveckla kropp och extremiteter. Mot slutet av denna fas börjar fostret känna sig trängt och fysiskt obekvämt i livmodern. Det sker kemiska processer i mamman, hormoner utsöndras vilka gör att barnet känner sig obekvämt och hjälplöst. I slutet på denna fas har barnet en känsla av att där inte finns någon väg ut, en känsla av att vara fånget och har vilja komma ut, det kämpar, men ser inget hopp. Detta pga. att födelseprocessen ännu inte är i gång.

Om det inte har gått bra i denna korg så har individen tendenser till att känna hopplöshet, meningslöshet, lidande, hjälplöshet, desperation. Man kan då uppleva sig vara oälskad senare i livet, och irritera sig på allt. Tendensen till att vilja avbryta ett projekt innan man satt i gång det är stark. Frågan finns: ”Varför misslyckas jag alltid innan jag har börjat?” Enligt Sri Bhagavan sitter folk med kronisk depression ofta fast i denna korg.

Om det har gått bra i denna korg kommer individen senare i livet uppleva sig som tillräckligt stark för att genomföra och få saker att hända i livet.

Övning: Anteckna allt du kommer ihåg, vet eller intuitivt märker som kan ha hänt i denna specifika fas.

Fortsättningen följer i nästa blog.

Det inneboende vetandet

På den nordiska hemsidan för onenessrörelsen hittade jag följande information: http://onenessnordic.ning.com/page/oneness-laeror. I den tid vi nu är börjar folk mer och mer vända sig inåt för att finna sig själva genom meditation och bön. Jag tycker därför att det känns relevant att använda de här bloggsidorna till att lägga ut så mycket information om detta som jag kan för att ge vidare info jag själv kommit i kontakt med. 

”Vi hör ofta ordet Gud, men Gud betyder olika saker för olika människor. Vi definierar Gud som ditt Högre Gudomliga Jag, den Högre Intelligensen eller det Högre Medvetandet. Ibland kanske du har sett hundratals fåglar flyga som en gemensam fågel. Man kan säga att hela fågelflocken har ett gemensamt medvetande, och den individuella fågeln följer flockens medvetande. Ibland kan man se en eller två fåglar flyga iväg och sedan återvänder de till flocken igen. Om vi jämför dig med den individuella fågeln, så är det gemensamma fågelmedvetandet, det vi kallar för Antaryamin (översatt till svenska: ”den inneboende”). Det kan också kallas för Gud eller den Högre Intelligensen osv. Så när vi säger att du har fått kontakt med Antaryamin eller att Antaryamin har väckts upp, innebär det att du, som är den individuella delen, har fått kontakt med Helheten.

I fågelflocken, om en fågel flyger iväg från gruppen, flyger två eller tre fåglar ut ur flocken och hjälper fågeln att återvända. Endast då kan helheten fungera. Så länge som den lilla fågeln följer den stora flocken, kan man säga att den lilla fågeln följer flockens vilja. Så om du har fått kontakt med din Antaryamin och kan tala med denne, följer du, individen, Helheten eller det Gudomligas vilja. Utan att ha kontakt med den Gudomliga viljan, det Högre Medvetandets vilja, är du som en fågel som har flugit bort från flocken. Du är som föräldralös.

Antaryamin är Helheten och att ha kontakt med Antaryamin innebär att ha kontakt med Helheten. Den totala summan av allt mänskligt medvetande blir till något större än det individuella medvetandet. Det är inte 1+1=2, utan 1+1=4. Precis som syre och väte formar vatten, vars egenskaper är helt annorlunda än syre och väte individuellt. Detta medvetande som framstår ur helheten kan kallas för Gud eller Kosmiskt Medvetande. Och det Kosmiska Medvetandet är Antaryamin.

Antaryamin är din inre guide och din gudomlige vän som kan vägleda dig och skydda dig. Idag upplever du ofta konflikt inombords. Vad är rätt eller fel? Vad är bra eller dåligt? Du lyckas inte avgöra detta. Även när du väl har bestämt dig för något, så ångrar du ofta dina beslut. Men när Antaryamin har väckts upp, kan du veta exakt hur du ska bemöta olika situationer i livet. Vid varje steg finns det någon som guidar dig, någon som du kan lita på och som accepterar dig precis som du är. När du har kontakt med Antaryamin, blir det också väldigt lätt att få ett uppvaknande.

Så vi har nu förklarat vad Antaryamin är och varför du behöver ha kontakt med din Antaryamin. Hur får man då kontakt med Antaryamin? I stort sett kan man säga att i vårt samhälle, genom den slags utbildning och livsstil vi har upplevt, tillåts vi inte att uppleva och uttrycka våra känslor. Vi är alla hämmade. Därför kan det också vara svårt att få kontakt med Antaryamin. Så när man väl har kommit i kontakt med sina förtryckta känslor och bjuder in Antaryamin med hela sitt hjärta, kommer den att väckas upp i den formen den önskar eller den formen man själv önskar.

Att ha tillgång till Antaryamin är människans naturliga tillstånd, det är din födslorätt; precis som att andas och inta föda. I forntida dagar hade alla kontakt med sin Antaryamin. Det fanns stammar i Afrika för hundra år sedan, som var i direkt förening med sin Antaryamin. De levde ett underbart liv. Allt du måste göra är att, från ditt hjärta, med känsla, med stark inlevelse och med ett känslomässigt band, bjud in Antaryamin och den kommer väckas upp inom dig. Det är inte alls svårt. Du kanske tror att det är svårt och har alla möjliga slags felaktiga föreställningar. Antaryamin bryr sig inte om vilken slags person du är. Antaryamin är din vän och dömer dig därmed inte. Allt den vill är att du bjuder in den med inlevelse och ett känslomässigt band”.

Jag reflekterar vidare. Vi är alla andliga varelser men där tankesystemet hos de flesta av oss blivit alltför starkt och täcker över djupare andliga dimensioner inom oss. Hur man beskriver denna andliga dimension varierar kulturer emellan. Indien bär i sin kultur ett rikt ordförråd med stor förståelse för andliga nivåer, upplevelser, fenomen och tillstånd. Att använda Indiska ord så som här Antaryamin, där vi i väst saknar självklara ord, kan bidra till ökad kunskap om vad det är vi ibland/ofta har eller haft kontakt med, vilket i sin tur kan avdramatasera och normalisera upplevelserna och få oss förstå det och se det som en naturlig del i att vara människa. 

Jag ger terapi med avsikt att väcka djupare insikter om själslivet genom kontakt med känslor och bakomliggande orsaker till varför vi tänker och agerar som vi gör. När vi inte agerar autentiskt så är kontakten med det sanna inom oss sannolikt mindre vilket är orsak till förvirring och oro.

Du kan boka tid för samtal hos mig på telefon: 070 – 38 24 122. Vill du ha samtal, vägledning, drömanalys per telefon är du välkommen att ringa 0939-2002211. Samtalet kostar då 18,90 per minut. Jag finns troligast där på eftermiddagar/kvällar.

Öva acceptans & medkänsla med följande meditationer

Att börja ta sig tid för meditation kan vara bland det bästa man kan göra för sig själv. Här följer Pema Chödröns beskrivningar på meditationer från boken ”När allt rasar samman, innerliga råd för svåra stunder”.

I följande meditation lägger man uppmärksamheten på andningen, hur luften passerar genom munnen eller näsan.

1. Vare sig man sitter på en kudde, på golvet eller på en stol ska sätet vara platt. Det ska inte luta åt höger eller vänster, bakåt eller framåt.

2. Benen ska korsas bekvämt framför en. Om man sitter på en stol ska fötterna vila golvet och knäna hållas något isär.

3. Bålen (från huvudet till sätet) hålls upprätt och ryggen stadig, medan framsidan av kroppen är öppen. Om man sitter på en stol är det bäst att inte luta sig tillbaka. Om man börjar sjunka ihop rätar man helt enkelt upp sig igen.

4. Händerna hålls öppna med handflatorna nedåt, vilande på låren.

5. Ögonen är öppna, som en indikation på att avsikten är att hålla sig vaken och avspänd under allt som sker. Blicken är något sänkt och fäst ungefär två meter framför kroppen.

6. Munnen är något öppen med avslappnad käke så att luften kan röra sig obehindrat genom både näsa och mun. Tungspetsen kan placeras mot den övre gommen.

Chödrön skriver ”att varje gång du sätter dig ner för att meditera så kan du gå igenom de sex hållpunkterna. Närhelst du känner dig splittrad under meditationen kan du föra uppmärksamheten tillbaka till kroppen och gå igenom hållpunkterna. Sedan återgår du till att uppmärksamma utandningen, och har en känsla av att börja om på nytt. Oroa dig inte om du upptäcker att tankarna har vandrat. Säg helt enkelt ”tanke” till dig själv och återvänd till öppenheten och avspändheten i utandningen. Återvänd bara om och om igen till den plats där du är.”

Tonglen är en meditationsmetod vars syfte är att öka medkänslan. Chödrön skriver: ”Tonglen kan utföras för dem som lider, är sjuka eller döende, eller för dem som avlidit. Den kan utföras som en formell meditationsövning, eller praktiseras var som helst och när som helst. Om vi är ute och promenerar och möter någon som lider kan vi just i den stunden andas in den lidandes smärta och sända ut lättnad. Vanligen vänder vi dock bort blicken när vi ser någon som har ont eftersom lidandet framkallar rädsla, ilska, motstånd och förvirring hos oss själva. Vi kan på stående fot utföra tonglen för alla människor som är som vi själva, det vill säga som vill vara medkännande men i stället är rädda, eller som vill vara modiga men i själva verkat är fega. I stället för att slå på oss själva kan vi använda våra personliga problem som en språngbräda för att förstå vad människor i hela världen ställs inför. Vi kan andas in för oss alla och andas ut för oss alla, och använda det som tycks vara ett gift som medicin. Vi kan använda vårt personliga lidande som väg till medkänsla med alla varelser. När du utför tonglen i en vardagssituation ska du bara andas in och ut – ta in smärtan och ge ut öppenhet och lättnad. När du använder tonglen som formell meditationsövning, delas den in i följande fyra steg:

1. Vila ditt sinne en kort stund, en sekund eller två, i ett tillstånd av öppenhet och stillhet. Detta stadium finns traditionellt för att få en första glimt av den absoluta stillheten ”bodhichitta”, eller för att få ett plötsligt öppnande till oändligheten och klarheten.

2. Därefter andas du in en känsla av hetta, mörker och tyngd – en stämning av klaustrofobi – och andas ut svalka, klarhet och ljus – en känsla av friskhet. Andas in fullständigt genom kroppens alla porer, och andas ut, stråla ut, fullständigt genom kroppens alla porer. Upprepa detta tills det sker i harmoni med in- och utandningen.

3. I det tredje momentet arbetar du med en personlig, smärtsam situation som känns verklig för dig. Traditionellt utför man tonglen för någon som man bryr sig om och vill hjälpa. Men om du kört fast kan du utföra den för att lindra den smärta du själv känner samtidigt som du gör den för andra som känner samma slags lidande. Om du till exempel känner dig otillräcklig andas du in det både för din egen skull och för den andra i samma situation, och du andas ut självförtroende, duglighet eller lättnad i den form du vill.

4. Slutligen låter du mottagandet och givandet växa i omfattning. Om du utför tonglen för någon du älskar, låter du den omfatta även dem som är i samma situation som din vän. Om du utövar den för at hjälpa någon du sett på TV eller på gatan så gör det även för alla andra i samma belägenhet istället för att bara utföra den för en enda person. Att praktisera tonglen för alla som känner samma ilska eller rädsla som du, eller vad det än är du är fångad i, kan vara en nog så omfattande övning, men du skulle kunna gå ännu längre. Du skulle kunna praktisera tonglen för de människor som du betraktar som dina fiender – de som sårar dig eller andra. Utför tonglen för dem, med tanke på att de är lika förvirrade och fastlåsta som dina vänner eller du själv. Andas in deras smärta och ge ut lättnad.

”Praktiserandet av tonglen kan utvidgas i det oändliga. När du utför övningarna kommer din medkänsla gradvis att utvidgas med tiden, liksom din insikt om att saker inte är så låsta och oföränderliga som du har trott. När du utför övningarna i din egen takt kommer du att överraskas av att du allt oftare har förmågan att finnas till för andra, även i situationer som tidigare verkade var omöjliga”.

Tibetanska visdomsord

Jag kommer här att fortsätta blogga om buddhistisk metod för sinnesfrid. Pema Chödrön som jag citerade i föregående blogg skriver så förklarande, bra, medkännande i sin bok ”När allt rasar samman. Innerliga råd för svåra stunder” att jag inte kan låta bli att ge henne en egen blogg med hennes citat och beskrivningar på tekniker. Pema Chödrön är tibetansk buddhistisk nunna i USA, och boken baseras naturligtvis hennes insikter i den tibetanska traditionen. Hon beskriver det mänskliga sinnets förvirring så universellt och kärleksfullt att vem som helst kan känna igen sig i det. Hennes kloka ord ger inte bara tröst och lugn utan även mod att stanna kvar och känna förvirringen, rädslan och ilskan, mod att inte fly bort i tankar, i teveprogrammen, datorn utan bara stanna kvar och uppleva.

Den tibetanska traditionens metoder och teori lägger starkt fokus på att öva medkänsla. Genom medkänsla lär man sig, enligt Chödrön, gradvis att se och acceptera sin egen rädsla och skröplighet utan att fly ifrån den. Genom den ökade förmågan att se och acceptera det hos sig man helst inte vill se, ökar kärleken, inte bara för sig själv utan för allting. Hon skriver att allt det som förut känts påträngande, alla de människor och situationer som på olika sätt irriterat en, nu blir lättare att uppleva utan att man automatiskt faller tillbaka till de gamla reaktionerna. När vi respekterar vår egen reaktion, respekterar vi också den människa eller situation som utlöst reaktionen hos oss. Hon beskriver så bra detta att vara människa med alla våra försök att vara någon, vara lyckad och framgångsrik och hur hårt vi anstränger oss för det. Med regelbunden övning kan vi känna kärlek inför situationer som förut skulle tett sig tunga, frånstötande och omöjliga för oss.

Den buddistiska traditionen framhåller avhållsamhet från droger, sex, döda, stjäla, ljuga. Detta är att gå den buddhistiska medelvägen och innebär att man vänligt iakttar när begären, känslorna vill få utlevelse. Detta blir tydligt i meditationen där man inte kan hoppa på alla begär, som att man använder dem som ”barnvakter” för att distrahera oss från vad vi egentligen känner. När vi äter för mycket t.ex. vad är det då vi flyr ifrån. Eller när vi tänder vår cigarett. I avhållsamheten menas inte förbud mot dessa känslor, man framhåller att man tittar på allt skräp inom sig utan att skygga tillbaka. Det kan bli lättare om vi inte tillåter oss ge utlevelse åt alla våra begär.

Hon skriver följande om meditation; citat: ”Det första som sker när man mediterar är att man börjar iaktta vad det är som sker inom. Även om vi fortfarande flyr undan och ger fritt utlopp åt våra tankar och känslor ser vi tydligt vad vi gör. Under ganska lång tid klarar vi bara av klart och tydligt iaktta hur det förhåller sig. Men i samma mån som vi är klart medvetna om att vi hänger oss åt eller undertrycker det vi känner och tänker, nöts beteendet sakta bort. Att nöta bort något är inte samma sak som att det försvinner. Vad som händer är ett att vidare, generösare och mer upplyst perspektiv öppnar sig. Det är genom att acceptera allt som möter oss utan att döma, som vi placera oss mittemellan utlevelse och undertryckande. Det handlar helt enkelt om att låta tankarna upplösas och sedan gå in den öppenhet som finns i det nuvarande ögonblicket. Detta gör vi under meditationen. Alla möjliga tankar dyker upp, men i stället för att förtränga dem eller bli besatta av dem, erkänner vi dem och låter dem passera. Sedan återgår vi till att bara vara här och nu, vi låter vårt sinne komma hem. Efter en tid är det så vi förhåller oss till förhoppningar och rädslor i vårt dagliga liv. När vi mediterar försöker vi inte leva upp till något ideal, tvärtom. Vi bara stannar kvar i vår upplevelse hur dan den än är. Om vi ibland förmår närma oss det som skrämmer oss och vi andra gånger absolut inte klarar det så är det vår upplevelse. Läran i ett nötskal är att man helt enkelt ska betrakta det som händer och stanna kvar idet man betraktar utan att distansera sig från det”

”Det är ett smärtsamt faktum det att när vi inlåter oss i känslor av ogillande, utövar vi ogillande, när vi invecklar oss i hårdhet utövar vi hårdhet. För varje gång vi dras in i såna känslor förstärks de inom oss”. Detta betraktas av buddhisten som okunnighet. Att stanna kvar i okunnigheten genom att inte ha modet att ärligt kunna se på sig själv, är det mest skadliga vi kan göra mot oss själva. Att inte skada sig själva eller andra, är själva grunden för ett upplyst samhälle. Om det tillämpades skulle vi kunna ha ett sunt samhälle. Metoden att undvika smärta är uppmärksamhet, klarsynthet, respekt och medkänsla. Att lära sig att ärligt relatera till det omedelbara i sina upplevelser och att lära sig ha tillräcklig självrespekt för att inte döma det man ser. Genom att vara uppmärksamma kan vi få en bild av våra begär och aggressioner, vår avundsjuka och vår okunnighet och att inte agera ut det vi ser utan bara iaktta det. Men utan uppmärksamhet kan vi inte uppfatta det. Nästa steg är återhållsamhet där uppmärksamheten är själva marken och återhållsamhet är vägen. Det innebär att man inte griper efter förströelse så fort man känner minsta leda eller försöker fylla det tomrum man upplevt i sinnet när det uppstår ett glapp. Genom återhållsamhet kan vi lära känna rastlöshetens och rädslans natur. Det måste även finnas en viss respekt för det vi är rädda för, en viss förståelse för hur våra känslor hade makt att köra med oss. Den förståelsen hjälper oss att upptäcka hur vi ökar vår smärta och förvirring och hur vi skadar oss själva. Genom att vara uppmärksamma kan vi observera saker och ting när de uppstår och vår förståelse gör vi inte går med den kedjereaktion som får småsaker att växa till något stort. Resultatet blir att vi upphör att orsaka skada. Vad det än är som dyker upp så blir i inte hysteriska. Den här processen sätter oss i förbindelse med det djupa välbefinnande som finns i vår kropp, vårt tal och vårt sinne. Det är ett välbefinnande som är friheten av att man inte skadar sig själv eller andra. När vi har kommit till klarhet om oss själva till fullo infinner sig ett massivt fysiskt lugn, vi blir inte längre rastlösa, måste ta en cigarett, skruva på oss, harkla oss, slå någon, springa ut från rummet eller dränka vår smärta i sprit. Vårt beteende blir inte längre tvångsmässigt”.

Knepet är att man milt släpper taget om känslorna. Även i den tyngsta inre dialog vi har med oss själva, är den öppna inre rymden alltid närvarande. Bakom alla tankar, allt planerande, all oro, alla önskningar och begär, väljande och vrakande finns en klarheten, intelligensen. När vi slutar att överlägga med oss själva finns klarheten där”

Genom att i meditationen säga ”tanke” till sig dig själv när sinnet vecklat in sig i känslor och tankar kommer vi tillbaka till oss själva. Chödrön skriver ”Varje gång du säger ”tanke” övar du upp den villkorslösa vänligheten för vad som än uppstår i ditt sinne. Ibland känner vi skuld och arrogans, och ibland blir vi förskräckta och helt förtvivlade över våra tankar och minnen. Vi lär oss att låta tanken lösas upp i den vida rymden. När molnen och vågorna omedelbart återvänder behöver vi inte se det som ett problem. Meditationen handlar om att öppna upp och slappna av med vad det är som fyller sinnet, utan att sålla bland tankarna. Meditationens syfte är definitivt inte att klänga sig fast vid eller undertrycka något. Du sätter dig ner att meditera och usch! – plötsligt får du en otäck överraskning. Det är okej, låt den tanken finnas. Den ska inte slås bort utan accepteras på ett medkännande sätt, betecknas med ordet ”tanke” och släppas. Sedan åh! – får du en verkligt härlig överraskning. Det är också helt okej, och låt återigen tanken vara och beteckna den med ”tanke” och släppa den. Man upptäcker snart att överraskningarna inträffar ständigt.

Om vi är villiga at sluta hoppas att otrygghet och smärta kan utrotas så får vi mod att slappna av utan att ha fast mark under fötterna. Det är det fösta steget på vägen. Och inte motarbeta det faktum att saker och ting tar slut i döden så småningom. Sluta tro att tillfredsställandet av behoven är en väg till lycka.

I nästa blog återges beskrivningar på två typer av thibetansk meditation för övning av närvaro.

Forts. Buddhismen som vägledare

Här följer fortsättningen på föregående blogg. Att även den thibetanska buddhismen lett människor till nirvana förstår man genom Pema Chödröns bok ”När allt rasar samman”. Boken beskriver det mänskliga sinnets natur så väl att vem helst har fördel av att läsa den. Vad som framgår är att den thibetanska traditionen lägger mycket stor vikt vid medkänsla som metod, att dela med sig och att ge kärlek och som ett sätt att nå egolöshet. Det är i egolösheten som lycka och kärlek bor, när inga begär längre finns. För det är i begären som lidandet bor.

Thibetanska utövare kontemplerar kring sinnets lidande utifrån njutning-smärta, vinst-förlust, beröm-förebråelse och ära-vanära. Detta övar decipeln att se att de positiva känslorna bygger på en negativ motsats och är övergående. Denna förståelse leder successivt till att han eller hon blir allt mindre beroende av det att positiva saker måste ske för att psyket ska må bra. När vi söker njutning och vill slippa smärta är vi inne i samsaras kretslopp. Detta är ett exempel på en intellektuell andlig teori om psyket. Syftet med en sådan teori är att ge decipeln djup insikt om sitt eget sinne för att successivt kunna se igenom det. Den thibetanske buddhisten använder också en meditationsmetod som kallas för Tonglen. I Tonglen fokuserar man på andningen samtidigt som man känner inom sig det lidande, den fysiska eller psykiska smärta som man antingen har själv eller som man antar eller känner att andra varelser bär på. Denna smärta upplever man inom sig medan man andas in. När man andas ut känner man den frid och kärlek som man samtidigt önskar sig själv eller andra som upplevt/upplever smärtan. Detta leder successivt till att förståelse och medkänsla för egen och andras problematik djupnar. En mycket fin och effektiv metod är min reflektion på egen erfarenhet av Tonglen.

Den tredje formen av buddhism som tas upp här är zenbuddhismen. Zen uppstod i Kina på 500-talet som en gren till mahayanabuddhismen. Zen spred sig till närliggande länder så som Korea, Japan och Vietnam. Till övriga världen har Zen spridit sig först efter andra världskriget. Wikipedia skriver att ”zen har många grenar och att ingen fullständig gemensam teori och övning finns. Den gemensamma nämnaren är den personliga erfarenheten, det långsamma avvänjandet av präglade, förutfattade meningar och det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är. Zen lär att människan i grunden är fri, men att hon begränsas av de handlingar som förstärker de mönster individen redan är fångad av. Detta kallas i buddhismen för ”karma”. Detta är i och för sig inget unikt för zenbuddismen utan finns som förståelse inom alla andliga inriktningar. Kristendomen pratar om ”så som du sår ska du också skörda”.

I Zen använder man andningen som koncentrationsobjekt i meditationen. Inom viss inriktning av Zen använder man sig av en s.k. ”koan”, vilket är en fråga som decipeln ställer sig under meditation. Frågan har inget klart svar utan består av motstridande påståenden eller frågeställningar, detta för att intellektet ska förvirras. När meditatören lägger hela sin uppmärksamhet på frågan kan detta leda till mycket djup absorption där sinnet bringas till total stillhet som följd. Detta sker då decipeln inte finner något svar på sin ”koan” för det tvingar honom att öppna sig mot den tillvaro som är, bortom intellektets begränsning. När sinnet är stilla är det tomt och därmed öppet och utvidgat. Läs gärna min tidigare blogg om den indiske mästaren Ramana Maharshi och hans fråga ”Vem är jag”. Frågan ”vem är jag” kan ha samma öppnande inverkan då den heller inte har något riktigt svar.

I zen pratar man om att uppvaknande kan ske genom hängiven uppmärksamhet för det utvidgar sinnet mer och mer. Med uppvaknande menas att man kommer till insikt om sinnets sanna natur. Detta kan ske gradvis eller plötsligt och ha olika genomgripande karaktär för olika deciplar. Men oavsett hur så kommer man genom hängiven uppmärksamhet förr eller senare att komma till insikt. Detta gäller naturligtvis för alla metoder. Allt som beskrivs här leder till samma sak.

Zen vill öva oss i hängiven närvaro i alla livets göromål. Med hängiven närvaro som utgångspunkt betraktas alla de dagliga göromålen som ”övning”. Inget är mer övning än något annat. Wikipedia skriver att ”skillnaden mellan den zen som utvecklades i det pragmatiskt lagda Kina och den mer ursprungliga indiska buddhismen ligger delvis i att övningen tagit steget fullt ut mot vardagslivets praktiska göromål till skillnad mot ett liv i ”andlig övning” . Detta har visat sig vara ett steg i en populärisering av zen som kanske tidigare i historien inte skådats. Zen har fått möjligheten att bli en realistisk del av vardagen och ett existentiellt verktyg för gemene man”. I Sverige har metoden ”mindfulness” blivit mycket populär där kurser finns att gå. Zenbuddhismen verkar onekligen ha mycket att göra med utvecklandet av denna populära metod. 

 ”Bara gå när du går, bara sitt när du sitter, Framför allt, tveka inte.”

Wikipedia beskriver innebörden i Zen med följande historia:
En bekymrad ung fisk simmade upp till havets kloke gamle.
- Folk pratar så mycket om något som kallas havet, men vad är detta hav? sa fisken.
- Havet är det som finns runt omkring dig, svarade den gamle.
- Men varför kan inte jag se det?, frågade den unga fisken oroat.
- Havet är inom dig och utanför dig. Du föddes i havet och du kommer att dö i havet.
- Havet omsluter dig, precis som din egen hud, svarade den gamle.

Fiskarna vet inte att de lever i sjöar och floder, vi människor förstår inte att vi lever i en odelbar, föränderlig och ständigt skapad värld.

 Jag citerar mästaren Osho som avslutning på denna blog: ”Minns du din andning? Du kommer ihåg den bara när det är något problem – du är förkyld eller har andningsbesvär av någon annan anledning; vem tänker annars på andningen? Det är av samma anledning som människor kommer ihåg Gud bara när de har det svårt. Vem kommer annars ihåg honom? Och Gud är dig närmare än din andning, närmare än du själv. Man glömmer. Har du märkt det? Om du inte har en viss sak kommer du ihåg den. När du har den glömmer du, du tar den för given. Eftersom det gudomliga inte förloras är det mycket svårt att komma ihåg det. Bara mycket sällsynta personer blir i stånd att minnas det gudomliga. Att komma ihåg det som vi aldrig har varit utan är mycket svårt. En fisk i havet glömmer havet. Om du kastar fisken på stranden, i den heta sanden, då vet fisken. Då minns fisken. Men det finns igen möjlighet att kasta ut dig från Gud; han har ingen strand – Gud är ett hav utan strand. Och du är inte en fisk, du är som en våg. Du är precis som Gud; du har samma natur som Gud.”

Buddhismen som vägledare

Buddhismen, grundades av Buddha Gautama för 2500 år sedan och har sedan dess spridits runt om i Asien där olika tolkningar av läran har skapat olika buddhistiska inriktningar. Man räknar med tre inriktningar inom buddhismen, som man brukar kalla för de tre farkosterna. De två vanligaste är Mahayana, Theravada och den tredje är mindre utbredd och kallas för Vajrayana. På språket Pali betyder Theravada”de äldstes lära” och syftar på att det är den äldst bevarade formen av buddhism. Theravada utövas främst i länder i södra delarna av Asien. Mahayana är den gren som man främst finner i Tibet, Bhutan, Kina, Mongoliet, Korea och Japan. Vajrayana är en senare tillkommen tantrisk buddhism och anhängare utövar den ofta tillsammans med de två andra inriktningarna. Vajrayana ingår i den thibetanska buddhismen som även inkluderar de två andra.

Buddhismen bygger teoretiskt på det Buddha kom fram till, nämligen att sinnet skapar lidande tills man genom meditation inser alltings sanna natur. Denna sanna natur kan omnämnas som uppvaknande, då sökaren förnimmer den stillhet och enhet som bygger allting. När denna stillhet och enhet genomsyrar sökaren permanent och aldrig faller tillbaka till sinnets lidande, då är nirvana, upplysning, uppnådd. Detta är sökarens mål. Enligt Wikipedia är de fem vanligaste föreskrifterna (reglerna) inom buddhismen:
1. Att inte döda – utan värna allt liv    
2. Att inte ta det som inte är givet – utan respektera andras ting
3. Att inte ägna sig åt olämplig sexualitet – utan vara omtänksam och ansvarsfull
4. Att inte ljuga – utan att tala sanning
5. Att inte orsaka att andra människor missbrukar droger, eller själv missbruka dem – utan hålla sinnet klart

I arbetet mot upplysning lägger Mahayana-anhängarna i högre grad än Theravada-anhängarna tyngdpunkt på medlidande med andra varelser, människor såväl som djur och växtliv. Theravadatradtionen anses lägga mera fokus på den egna upplysningen och mindre på medkänsla med andra. Men rätt tolkade leder alla traditioner till slut till samma slags uppgående i enhet och stillhet. Medkänslan med det egna väsendet innefattar automatiskt medkänsla med allting runt om, eftersom allt i grunden hänger ihop.

I sin fantastiskt skrivna bok ”När allt rasar samman. Innerliga råd för svåra stunder” skriver Pema Chödrön, en amerikansk kvinna som konverterat till thibetansk buddhism, citat: ”Om vi blir intresserade av buddhismen och bestämmer oss för att ta reda på vad den har att erbjuda, kommer vi snart att upptäcka att det finns olika sätt att göra det på. Om vi väljer insiktsmeditationens väg, Vipassana, övar vi uppmärksamheten, att vara fullt närvarande i allt vi tänker och gör. Genom zen, lär vi oss om tomheten och utmanas att finna sinnets öppna, gränslösa klarhet. Inom Vajrayanaläran, den tantriska inriktningen inom kanske framför allt thibetansk buddhism, möter vi metoder att arbeta med olika situationers energier, och inser att alla företeelser är oskiljaktigt förenat med det uppvaknade sinnet”. Thibetansk buddhism bygger på de tre inriktningarna och har mängd metoder och läror. En mycket stark grund för den thibetanska buddhismen är medkänslan för att nå den egolöshet som är nödvändlig för upplysningen. Jag kommer här nedan fördjupa mig lite närmre i Insiktsmeditation -Vipassana, Thibetansk buddhism samt Zenbuddhism. Dessa är också vanliga former bland utövare i väst. 

Enligt källor på Wikipedia samt Vipassanahemsidan www.dhamma.org, är den moderna buddhistiska Vipassana rörelsen modellerad efter Theravada buddism meditation. Vipassana innebär att se saker som de verkligen är, och är en av Indiens äldsta meditationstekniker. Gotama Buddha återupptäckte den för mer än 2500 år sedan, vilket indikerar att tekniken funnits innan dess. ”Vipassana är ett alltså ett sätt att nå självtransformation genom självobservation. Den fokuserar på den djupa sammankopplingen mellan själ och kropp, vilket kan upplevas direkt genom disciplinerad uppmärksamhet på de fysiska förnimmelser som skapar kroppens liv och som är sammankopplade och styr det som händer i sinnet. De vetenskapliga lagar som styr våra tankar, känslor och förnimmelser blir tydliga. Genom direkt erfarenhet av växande, expansion då kroppen är avspänd fylld av glädje och kärlek, eller kontraktion då kroppen drar ihop sig i känslomässig regrediering, ser meditatören hur han/hon producerar lidande inom sig eller befriar sig från lidande. Genom regelbunden Vipassanameditation kommer livet att kännetecknas av ökad medvetenhet, klarhet, självkontroll och frid. Det är allts en iakttagelsebaserad, självutforskande resa med syftet att nå roten till kropp och sinne som gradvis löser upp mentala orenheter och successivt resulterar i ett balanserat sinne fullt av kärlek och medkänsla.

Idag finns flera grupper av utövare inom Vipassanatraditionen i väst och i Sverige som lägger sitt koncentrationsfokus lite olika. Vissa koncentrerar fokus på andningen med basen  på näsan, andra med basen i magen, ibland menar man att vipassana är direkt upplevelse av förnimmelser på vad som pågår i kroppen. Detta leder så småningom till full närvaro i allt som uppstår i meditatörens sinne och kropp. På www.dhamma.org får man upplysning om möjligheterna att gå kurser i Sverige och öva Vipassana enligt den tradition SN Goenka förmedlar. Goenkas Vipassana finns i många länder världen över. I Sverige har man ett center i Ödeshög. Kurserna drivs av ideellt och går runt ekonomiskt på donationer från kursdeltagare. Tekniken lärs ut efter ett program av noggranna riktlinjer från SN Goenka.

SN Goenka, är född och uppvuxen i Burma. Han kom i kontakt med tekniken genom sin lärare Sayagyi U Ba Khin. Goenka menar att tekniken bevarats i Burma precis i den form som Buddha en gång lärde ut den. Här har den hållits vid liv genom århundradena av en liten krets av utövare. 1969, efter fjorton års Vipassanaträning hos U Ba Khin, flyttade SN Goenka till Indien och började lära ut Vipassana där. Efterfrågan på kurser ökade successivt och år 1982 började SN Goenka utse assistentlärare för att hjälpa honom. Hans formaliserade retreatkoncept av bl.a. 10-dagars nybörjarprogram har sedan dess spridit sig världen över och allt fler assistentlärare och center har tillkommit.

Man inleder en 10-dagars kurs med ett par dagars s.k. Anapana-meditation som innebär koncentration på andningen genom näsan. Detta sker under några dagar för att skärpa uppmärksamheten och finslipa förnimmelseförmågan. Därefter övergår man till ren Vipassanamediation som innebär noggrann och djup observation av sinnets och kroppens känslor och sensationer. Man låter då uppmärksamheten löpa på kroppen bit för bit. När man övat Vipassana i många dagar så har man öppnat upp för s.k. Metta Pana. Metta Pana innebär ett öppnande där kärlek förmedlas genom ens väsen. Metta Pana är möjlig först sedan kroppen öppnats genom vippasanaträningen och allt handlar om kroppens och psykets uppvaknande. Metta Pana skulle kunna jämföras med deeksha.

Jag har själv gått ett antal Vipassanakurser i Sverige under flera år och upplevde genom den en mycket omvälvande och kraftfull medtitationmetod. Kurserna innebär ett hårt meditationsarbete sittande på en kudde många timmar per dag i tio dagar under tystnad. Det seriösa upplägget och tekniken gör att man kommer i kontakt med oändlig frid och stillhet. Det lär vara så att Vipassana genom tiderna varit den teknik som ojämförbart lett flest människor till den så kallade upplysningen.

Fortsättning följer i ovanstående blog.

Bhagavan om livet och döden

Sri Bhagavan pratar om dödsprocessen och livet på jorden. Dessa inspelningar finns på http://www.onenessnordic.ning.com/video. Jag har skrivit ner vad Bhagavan säger. I första stycket försöker jag ordagrannt återge det jag uppfattar att han säger på engelska. De två andra styckena har jag fritt översatt till svenska. Så här kan du läsa hans uttalande om livets mysterium. Bhagavan är mycket intelligent. Hans visdom är oerhört hög och hans kunskap är mycket djup.

”Loneliness is the fear of not being a somebody. It is the fear of being a nobody, a zero. Not capapable of fear of death. Let us look upon the process of the death of the body. Most people fear the sympoms and the conditions accompaning the process of death. That is not death itself. How could you fear what you have never known? Death is an experience of freedom. The spirit unfettered by the limits of the body moves towards the light. You are taken to the company of the celestiel music. In fact your ancestors, your relatives and friends, all will come to take you. Your spirit body pass through a tunnel, through the various worlds, before you meet very compassionate light. On this jurney you meet all those who played the roles of mothers and fathers, husbands and wifes, children, friends and enemies from various lifetimes. You recognize that you are a very ancient being with numerous experiences and complex identities. Life, no matter how it was lived, is a spiritual experience with view from eternity.”.

“Mänskligt liv är baserat på helig överenskommelse. Mänskligt liv är ingen olyckshändelse eller slump. Varje gång ni går in i ljus efter en livstid så omfamnas ni av ljus och ovillkorlig kärlek. Från denna plats av ovillkorlig kärlek kommer ni att se det liv ni nyss levt spelas upp. Ni kommer inte att dömas, det har ni gjort själva. Ni ser då att ni har dömt er själva utifrån samma måttstockar som ni dömt andra, och att ni har varit oförmögna att förlåta er själva för den smärta ni orsakat andra. Ni ser att ni har varit oförmögna att förlåta andra för den smärta de orsakat er vilket medfört att ni sökt hämnd. Kraften hos konditioneringar och olösta emotioner har misslett er att fastna i den psykologiska cykel av återfödslar och dödar. Du har utformat ditt framtida liv utifrån de läxor du behöver lära dig och för att uppfylla det du längtat efter. Det Gudomliga aktiverar din vilja och förverkligar dina böner. Livet är självvalt och inte ett tvång. För att bryta cykeln av födslar och dödar så måste ni fullfölja de heliga överenskommelserna. Ni måste komma ut ur hat, upphöra att uppleva er sårade och lära er förlåtelse och kärlek. Ni måste lära er flödet av kärlek i hjärtat och gå upp i hängivelse för det gudomliga och de storartade gåvor som livet gett dig.”

”Livet är evigt! Alla är evigt närvarande. Ditt individuella liv är inget annat än en sång om kosmiskt liv. Du kommer inte ensam hit, du lever inte ensam här och du kommer inte att försvinna ensam härifrån. Du kommer ner hit i grupper, vilket upprepas under många livstider, för att lära dig dina läxor och för att avsluta dina oavslutade uppdrag. Ni väljer att träffa varandra under den korta stund ni tillbringar på jordplanet för er gemensamma evolutions skull. Ni är sammanlänkade med era förfäder, som ni också har era liv och existenser helt att tacka för. Ert materiella välstånd och ert emotionella välbefinnande är helt sammanlänkade med era förfäder. Ni tillhör era förfäder och precis som de tillhört jorden som fött och närt dem, tillhör ni jorden, som föder och när er. Precis som träden skyddat dem och gett dem tak över huvudet, skyddar nu träden er och ger er tak över huvudet. Precis som livet som gett dem stöd så ger nu livet er stöd. Ni hör ihop med dem! Uttryck er tacksamhet till dom för det är deras blod som flyter i era ådror, deras tankar som löper genom era medvetanden. Uttryck er tacksamhet till dem genom bön om befrielse för deras själar, bön om att de når högre världar. Tänk välsignande tankar om deras utveckling.”

Forts. hur Oneness skapades

Fortsättningen från föregående blogg följer här om historien om hur Sri AmmaBhagavan startade Oneness. Texten är helt kopierad från Oneness hemsida i Nordens www.onenessnordic.ning.com där information om kommande evenemang i Sverige och Norden annonseras.

”När den unge eleven ombads att tala med den gyllene bollen och be den beskriva sitt namn, uppenbarade sig samma mantra som Bhagavan hade repeterat som barn.

Häpnandsväckande upplevelser började hända med eleverna på skolan.

I hjärtat hos den unge pojken, hade hans Antaryamin (den inre Gudomligheten, som ligger slumrande hos varje människa) väckts upp och han kunde kommunicera med denne. När han la sina händer på någon av de andra elevernas huvud, hände samma sak med dem. Detta var de första Deekshas, som sedan skulle ges till miljontals sökare världen över, som en Gudomlig hjälp utanför människans kapacitet och begränsade ansträngningar.

I skolan hade det nu blivit smittsamt att vandra och tala med det Gudomliga. Ett barn kunde lägga sig ned, åkalla Sri AmmaBhagavan och be om en tidigare liv upplevelse och det gavs till dem. Ett annat barn kunde be om att uppleva samma tillstånd som stora mystiker och helgon upplevt, som Ramana Maharishi, och genast gavs samma upplevelse av inre stillhet och frid. En grupp pojkar någon annanstans kunde gå in i väldigt höga medvetenhetstillstånd och delade med sig om stora insikter och uppenbarelser. En annan grupp barn bad att få besöka sina föräldrar astralt och kom tillbaka och kunde rapportera saker som senare kunde bekräftas av deras föräldrar. Även människor som enbart åkte på vägen utanför skolcampuset började få upplevelser. Barnen kunde se stora mystiska ljusfenomen cirkulera runt campuset.

Vördnad var deras naturliga reaktion inför dessa upplevelser. Det som de inte kunde förstå genom intellektuell analys, blev de medvetna om i förundran. Sri Amma och Sri Bhagavan var inkarnationer av det Kosmiska Medvetandet, den Universella Kraften.

Vissa av barnens föräldrar, häpnade av fenomenet som hände, kom till Sri Amma och Sri Bhagavan och bad om att få samma upplevelser som sina barn. Många av dem fann vad dem sökte. De började känna en Gudomlig närvaro i sina liv som hjälpte dem med deras problem. De kunde se stora förändringar till det bättre ske i deras liv. Lärorna från Sri AmmaBhagavan hjälpte dem att bli fria från många missuppfattningar och känslomässiga trauman som förts vidare i flera generationer. De gavs modet att konfrontera sina största rädslor och smärtor, att

våga gå igenom mörkret för att sedan nå ljuset. De började älska och acceptera sig själva. De lärde sig att uppleva alla slags känslor utan motstånd och relatera till omvärlden på ett mer helhjärtat sätt. För första gången, fick de en glimt av det Gudomliga. Det som hittills enbart varit intellektuell kunskap och filosofiska analyser, blev deras egna direkta och personliga upplevelser.

Allt detta gjorde att de uppskattade rörelsen. De insåg att Sri Amma och Sri Bhagavan inte enbart talar om dessa upplevelser, utan har också kraften att ge upplevelserna – inte enbart till ett fåtal, utan till alla som söker efter det.

Och så började rörelsen sprida sig. Människor började samlas i små grupper runtom i Indien och delade med sig om Sri AmmaBhagavans vision om en värld som är på väg mot ett uppvaknande. Genom dessa möten framträdde en grupp unga män och kvinnor som kände en andlig koppling till AmmaBhagavan och deras mission. De ville tjäna mänskligheten genom att tjäna AmmaBhagavans mission. Dessa blev de första onenessguiderna, med ett speciellt öde att uppfylla. De, tillsammans med tusentals andra människor, engagerade sig i sitt andliga växande och skapandet av en ny värld.

Allt eftersom de växte andligt, gav Sri AmmaBhagavan dem gåvan att överföra Deeksha. Rörelsens popularitet spred sig bland massorna och till andra länder i världen. Oneness University bildades för att möta allmänhetens behov. Människor kom från hela världen för att delta i Oneness Universitys kurser. Steg för steg förbereddes de och började leva ett liv i mer samhörighet och enhet. De stannade en period på Universitetet, genomgick stora personliga transformationer, med hjälp av Deekshan, lärorna och möten med Sri Bhagavan, och återvände sedan till sina hemländer för att lära och hjälpa andra. Dessa blev de första deekshagivarna.

Detta var en milstolpe i historien om människans uppvaknande på denna planet. Andlig kraft gavs nu inte enbart till ett fåtal heliga individer – det gavs till vanliga män och kvinnor. På detta sätt, spred sig Deekshan från Universitetet runtom hela världen. Uppvaknanden kunde nu hända överallt.

Sökarna tog till sig Amma och Bhagavans vision till hjärtat. Allt som behövde göras var att en liten procentsats av mänsklighetens befolkning går in i uppvaknade tillstånd och tillstånd av enhetsmedvetande. Detta skulle sedan påverka övriga mänskligheten automatiskt, genom att vi alla är förenade i det kollektiva mänskliga medvetandet, och tillståndet skulle därefter spridas spontant. Det behövdes en kraftplats där tusentals människor kunde meditera tillsammans i högre medvetenhetstillstånd för att avsluta den extrema separationen och lidandet som upplevs hos mänskligheten. Deras fokuserade intention, genom kraften av Deekshan och Deekshagivarna runtom i världen, skulle kanalisera en kosmisk kraft utan dess like.

Människan skulle börja se världen med oskuldsfulla nya ögon. De skulle börja leva spontant i varje ögonblick, i ett tillstånd av enhet. Denna speciella kraftplats, vars öde är att bringa fram ett globalt uppvaknande, är Onenesstemplet. Detta är historien bakom templet.

Det är genom detta uppvaknande som mänskligheten skulle komma att uppfylla sitt öde, att känna sig Ett med den Universella Anden som förenar allt Liv och all Existens.”

Om hur Sri AmmaBhagavan grundade Oneness

För miljoner sökare världen över är Sri Bhagavan och Sri Amma en effektiv väg till frid och enhet. Fler och fler upptäcker den enorma hjälp och healing man kan få ur deras starka kärlek och medlidande med allting. Här följer historien om hur deras rörelse ”Oneness” uppstod. Detta är helt kopierat från den nordiska hemsidan för onenessrörelsen www.onenessnordic.ning.com (här finns också information om pågående evenemang i Sverige)

”I södra Indien, inte långt ifrån Chennai, ligger Onenesstemplet, känt som en kraftplats för mänsklighetens uppvaknande. Bakom detta tempel finns den fascinerande historien om ett fenomen. Ett fenomen kring ett uppvaknande som är både magiskt och mystiskt.

Det började som några få droppar under en förgången era då Moder Natur gav vissa droppar, i det stora mänskliga havet, ett uppvaknande. Dessa uppvaknade personer, som fungerade som ljusfyrar i en värld som var uppslukad av sinnet, skapades för att behålla en viss slags balans av ljus och kärlek i det kollektiva mänskliga medvetandet. Ibland var det ett fåtal sådana personer som hade ett stort inflytande på planeten, som Kristus eller Buddha. Ibland hände det att grupper av människor som levde tillsammans, gemensamt vaknade upp till en högre verklighet. Uppvaknanden hände som små droppar här och där runtom planeten.

Om man observerar kan man se en större plan, en universell kraft bakom dessa individuella eller kollektiva uppvaknanden. Människan, med dess känsla av separation, började bli som ett virus för planeten. Uppvaknande, eller ett tillstånd av enhetsmedvetande, var den enda lösningen.

Men dessa få droppar var inte tillräckligt för att lindra mänsklighetens brustna hjärta. Fängslade i upplevelsen av det separata jaget, hade människor inget annat val än att förstöra, missbruka och uttrycka våld mellan varandra, att ta död på allt liv inklusive sig själv samt själva planeten. Vilket innebar att Moder Natur behövde åstadkomma mycket mer och mycket snabbare. Det är detta desperata tillstånd som har lett till att ett uppvaknande av enorma proportioner är den enda lösningen till mänsklighetens dilemma och förtvivlan.

Antingen går människan igenom ett uppvaknande eller så utrotar människan sig själv. Det finns ingen medelväg.

Och därmed, tog den universella rörelsen mot ett kollektivt uppvaknande fart och landade på den mest aningslösa plats – en skola i södra Indien kallad Jeevashram.

Barn från olika bakgrunder levde lyckligt på denna internatskola, i ett oskuldsfullt tillstånd av förundran inför allt. De levde spontant i varje ögonblick, kunde uppleva allting fullt ut och med stor känsla. De levde med Sri Amma och Sri Bhagavan; skolans rektorer. Och ett märkligt öde väntade dem. Den Universella Anden sökte sig till att utforska gränserna av det mänskliga medvetandet, börjandes med dem.

I Sri Ammas och Sri Bhagavans närvaro, upplevde barnen sådana tillstånd av glädje, att glädjen inte längre fanns inom dem, utan de levde inuti glädjen. Flera barn som kom från ett smärtsamt förflutet, kunde finna ny styrka och tillit hos Amma och Bhagavan.

Det var ett liv fullt av mystik och mirakler, frihet och extas. Det var ett liv utan några föreställningar, utan att behöva vara något annat än det man är. Det fanns en djup känsla av frid i deras närvaro och en känsla av respekt för Sri AmmaBhagavan som överskred vad de någonsin känt för någon annan människa.

Barnen visste intuitivt, att de tog del av en gudomlig energi, ett gudomligt medvetande av oändlig kraft och kärlek; att skolans rektorer inte enbart översåg skolan, utan också representerade något mycket större.

Nedstigningen av den Gyllene Bollen tog fenomenet till nya höjder av mystik och transformation. År 1989 visade sig en genomskinlig boll av gyllene ljus, med briljant skimmer, framför en ung elev och steg sedan ned i honom. Pojken fick en väldigt stark upplevelse av ett uppvaknande. Hans beskrivning av upplevelsen var i likhet med upplevelser hos stora helgon och mystiker, upplysta män och kvinnor.

Mycket senare, när Bhagavan återberättade en av sina barndomsupplevelser, gavs en ny insikt till detta fenomen; ”Som en liten pojke, uppenbarade sig en dag en gyllene boll framför mig. Jag kunde hela tiden se den, vare sig jag hade mina ögon öppna eller stängda. Den varken lämnade eller skymde min sikt. Jag hade inget annat val än att hela tiden titta in i den. Och jag kände mig manad att repetera ett mantra på Sanskrit in i bollen. Jag hade ingen kunskap om varken språket eller mantrat, vad det betydde. Under denna period kunde jag varken leka eller studera. Detta pågick i 18 år. Sedan upphörde det plötsligt.”

Fortsättning följer i nästa blogg