Behandlingar

Hur vi anknyter idag speglar villkoren för vår tidiga anknytning.

De underliggande känslor vi har när vi är i kontakt och relaterar med andra människor, visar ofta samma mönster av hur vi kände runt våra tidiga omsorgspersoner. Genom att studera sätten vi anknyter och har kontakt med andra idag kan vi inte bara förstå de anknytningsstrategier barndomen lärde oss. Vi får även ett tydligt känslomässigt och mentalt material att bearbeta och processa. Om vi vill få bättre relationer så kan vi börja att notera och bearbeta känslorna som de nuvarande relationer väcker. Till exempel genom reflektion, selfcompassion, mentalisering så tillåter vi våra känslor och tankar. På så vis bearbetar vi och förändrar villkoren i våra relationer.

Texten bygger vidare på föregående text: http://terapibehandlingar.se/skam-skuld-utvecklingstrauma/

ANKYTNINGSTEORIN KOMMER TILL

Anknytningsteorin utvecklades på 1950 talet av den brittiska psykoanalytikern John Bowlby och den amerikanska utvecklingspsykologen Mary S. Ainsworth. Beroende erfarenheterna från de tidigaste och mest sårbara tiden i vårt liv så kommer vi neurobiologisk utveckla anknytningssystem någonstans mellan trygg och otrygg. Trygg anknytning innebär en senare förmåga att tryggt kunna knyta an och forma relationer människor som möter våra behov. De andra tre anknytningsmönster man kom fram till kallas för otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-disorganiserad. Man trodde nu sig börja förstå att de tidigaste banden mellan barnet och dess omsorgsgivare har en enormt stort inflytande på hur den vuxne individens liv sedan blir. Och man övertygades också om att barnet utvecklade sitt anknytningsmönster utifrån hur det kunde få mest omsorg, uppmärksamhet och i bästa fall kärlek. Man trodde nu att barnet ur överlevnadssynpunkt automatiskt behöver tona in sig känslomässigt på omsorgsgivaren och vad den klarar av att ge. Barnet anpassar sig så gott det kan till sin förälder. Barnet kommer alltså att utforma sitt anknytningsmönster för att öka sina överlevnadschanser och säkra en så bra och trygg omsorg som möjligt.

Studie: Preattachment face från födelse till 6 månader:

Bäbisar använder beteendesignaler så som att gripa, ta, gråta, le, kisa och skapa ögonkontakt för att attrahera sin omsorgsgivare. Omsorgsgivare tenderar att stanna och uppehålla sig nära babyn när babyn bemöter omsorgsgivaren positivt. I den mån det går kommer barn att uppmuntra sina vuxna att uppehålla sig nära dem då närhet lugnar dem. Barn känner igen moderns lukt, röst och ansikte. Under de första månaderna är den ännu inte fäst vid sin omsorgsfigur så till vida att de visar att de bryr sig om ifall de lämnas med okända vuxna. De kommer under den första tiden inte känna någon rädsla för främmande människor.

Barn internaliserar alltså den emotionella karaktäristik som finns i deras primära relationer. Barn lär sig att reglera sina beteenden genom att förutse deras vårdares svar på dem. Genom denna interaktion konstrueras i det som Bowlby kallar för inre arbetsmodeller. Tidiga erfarenheter uppstår i samband med att hjärnan utvecklar neurala strukturer och nätverk. Det innebär att familjeinteraktioner primärt kommer att vara det som bygger dessa nätverk. Barnets tidiga anknytning med omsorgsgivaren ger dem handlingsplaner eller scheman för hur att forma andra nya relationer. Detta styr hur individen relaterar till andra även som vuxen. Utifrån tidiga anknytningserfarenheter lär det sig hur det blir accepterat av i sin omgivning och vad de kan förvänta sig från sina omsorgsgivare.

THE STRANGE SITUATION

De studier som Mary Ainsworths iscensätte genom experimentet ”The Strange Situation” (Uganda 1967, USA 1971) kom att stödja Blowbys teori om att barn knyter an på trygga eller otrygga sätt.

Man såg att barnen i experimenten använde närvaron av en sensitiv och lyhörd omsorgsfigur som en ”trygg bas” att återvända till och våga söka sig ut på självständigt utforskande. Man såg att även de mer sensitiva, lyhörda vårdnadshavarna enbart fick trygga gensvar från barnen 50% av experimentstiden. Så även uppmärksamma och inkännande omsorgsgivare kommer att brista i kommunikationerna med sina barn. Men ju mer uppmärksam och inkännande vårdnadsgivare är desto större chans att dessa brister åskådliggörs och blir reparerade.

STILL FACE EXPERIMENT

På 70-talet genomförde den amerikanske utvecklingspsykologen Edward Tronick studier på barns anknytningssystem genom ”Still Face Experiment”. Nyfödda till några månader gamla barn studerades ihop med sin närmsta vårdnadshavare. Vid något tillfälle under testtiden upphörde vårdnadshavaren att interagera med barnet, svarade inte på barnets kommunikation utan visade bara upp ett helt stilla ansikte. Barnen började då fort uppvisa oro, upprördhet.

Slutsatsen var att om barnet inte får varm social kontakt med sin vårdnadshavare så kommer de känna oro, upprördhet och till slut depressivitet. Mera nyligt utförda studier på 4 månader gamla barn som utsattes för ett andra ”Still Face Experience” två veckor efter det första testet, uppvisade fortare oro på sätt de inte hade gjort under det första testet.

Vi överför konstant emotionell information till vår omgivning liksom vi känslomässigt känner av och absorberar dem runt oss. Barn är mycket känsliga för sin omgivning – allt från tonfall, språk till värderingar och åsikter. Barns utveckling är helt beroende av sina anhörigas förmåga att se dem och förhålla sig inkännande. Barnet utvecklar en känsla av vem de är utifrån hur deras närmsta anhöriga tänker, känner och bemöter dem – såväl positivt som negativt. Dem behov hos barnet som föräldern upprepat inte ser eller står ut med kommer barnet själv på ett eller annat sätt negligera. Till exempel om föräldern inte ser eller tycker illa om barnets uttryck för skam, ilska eller glädje så kommer barnet även senare i livet ha svårt att acceptera sådana känslor inom sig.

Mycket av det vi tror oss själva vara eller de erfarenenheter vi skulle vilja göra men inte klarar är sådant vi ofta kan hitta roten till i vår ursprungsfamilj. Detta kan vi självklart arbeta med som vuxna.

TRYGG ANKNYTNING

Trygg anknytning anses vara den bästa anknytningsmönstret. Ett tryggt barn känner att det kan lita på att deras vårdgivare kan tillgodose deras behov av närhet och emotionellt stöd. Dock kommer även en trygg vårdnadsgivaren att brista ifråga om lyhördhet och förståelse. Men de kommer i högre grad att reparera skadan. Det vill säga det kommer i högre grad att i efterhand trösta sitt barn, förklara och rätta till. Detta ger barnet en inlärningsmodell för att senare kunna trösta och lugna sig själv. Tryggt anknutna barn är trygga, utforskande, glada, snabba, känsliga och konsekventa i sina beteenden. De tror och litar på att deras behov kommer att bli tillgodosedda.

OTRYGG ANKNYTNING

Otryggt anknytningsmönstret skapas i förhållande till vårdgivarens kritiska bemötande eller icke-bemötande. För att säkra omsorg så behöver barnet ignorera eller förneka sina behov till exempel av kontakt, tröst, mat, sömn, rörelse. Barnet börjar ofta tycka likadant gentemot sig själv som dess omsorgsperson tycker om barnet. De beteenden hos barnet som till exempel väcker ilska, frustration i omsorgspersonen, tenderar barnet införliva inom sig. Behovsimpulser associerade till förälderns ilska kan barnet försöka att förtränga och förneka. Bristande självacceptans, självtolerans, avsky och hat gentemot det egna självet kan bli följderna. Otillräcklig anknytning kan resultera i en djupare skamkänsla med motsvarande reaktion i nervsystemet.

Otrygg anknytning förorsakar kronisk dysreglering i det autonoma nervsystemet och hämmar hjärnans utveckling, funktion i hormonella system samt minnesförmåga. Människor tenderar som vuxna att upprepa sina tidiga anknytningserfarenheter. Utifrån det söker kontakt eller undviker kontakt med andra utifrån hur de lärt leder till minst smärta. Känslomässig stimuli, hur det känns, skapar vägledning till hur att anknyta, söka kontakt med andra. Ursprungligen gällde det kontakt med omsorgspersonen som senare upprepas gentemot andra. Upprepning förstärker anknytningsmönstren i reaktioner i nervsystemet så väl som mentalt, känslomässigt.

OTRYGG-AMBIVALENT

Barnet upplever separationsångest när den skiljs från sin omsorgsfigur. Barnet går inte att lugna när omsorgspersonen återvänder till rummet och barnet. När vårdnadshavaren tenderar vara känslomässigt frånvarande förmår denne inte att lugna barnet med sin återvändande närvaro i rummet. Otrygg – Ambivalent anses utgöras av 10-15% av den amerikanska befolkningen. Dessa individer är ångestfyllda, osäkra, arga, icke konsekventa i beteende och humör. Ibland är de sensitiva inkännande och ibland likgiltiga. De litar inte på att deras behov blir tillgodosedda.

OTRYGG-UNDVIKANDE

Otrygg-undvikande anknytningsmönster är när barnet undviker sin förälder. Barnet har funnit det bäst att undvika sin föräldern. Som resultat tenderar individen att undvika relationer även senare i livet. På så vis har den lärt sig negligera inre känslomässiga signaler som bär information och vägledning till hur att börja anknyta med människor. Försök till anknytning har tidigare i livet smärtat. Individer med undvikande anknytning är inte så utforskande, nyfikna. De är emotionellt distanserade, oengagerade och svarar sämre på andras tilltal. Det tror mer sällan att deras behov kommer bli tillgodosedda.

OTRYGG-DISORGANISERAD

I ”The Strange Situation” så grät vissa barn under separationsfasen med sina mödrar. Mödrarna förmådde sen inte trösta sina barn efter att det återvänt till rummet. Barnen började undvika mödrarna. De kunde till exempel kura ihop sig vid utgången och uppvisa ett störda beteende så som att vagga sig själva eller slå sig själva. Man såg att detta mönster oftare uppstod om mödrarna upplevt en personlig förlust kort innan barnets födelse och var allvarligt deprimerad. Otrygg – Desorganiserad anses utgöra 10-15% av befolkningen i USA. De är deprimerade, arga, kan vara totalt passiviserade, svarar inte på tilltal, likgiltiga eller kan börja utnyttja andra på olika sätt. De kan vara mycket rädda eller själva vara skrämmande. De kan vara allvarligt förvirrade. De saknar totalt strategi för att få sina behov tillgodosedda.

Stress föder mer stress… men lugn föder mer lugn

Ju mer barnen erfor ångest och blev upprörda som svar på att förälderns oförmåga att förhålla sig intresserade och lyhörda gentemot desto mindre förmåga till egen stressreglering såg man att barnen hade. Desto starkare och mer dominerande aktivitet i det sympatiska nervsystemet har de. Varje stressreaktion förstärker ytterligare desorganisation med motsvarande loop och påverkan på neurala nätverk. Stressen skapar dåliga mänskliga interaktioner som förstärker stressen i nervsystemet. Processen i nervsystemet fortsätter in i vuxna år och kommer givetvis att påverka hur de i sin tur tar hand om sina eventuella barn.

Att vända en negativ beteende och känslomässig trend kan ta tid. Men det går och beroende på hur mycket tid och energi man är beredd att satsa så kommer det ge resultat. Det är mödan värt. Jag ger sessioner för att landa och känna i kroppen, gå stegvis och försiktigt fram. Traumahealing är ett försiktigt utforskande i det inre, i sensationerna, känslorna och insikterna. på egna villkor. Välkommen!