Information om Psykisk (O)hälsa

TerapiBehandlingar undersöker: Trygg eller Otrygg Anknytning

De underliggande känslor vi har när vi är i kontakt och relaterar med andra människor, visar ofta samma mönster av hur vi tidigt kände runt våra dåvarande omsorgspersoner. Om kontakt med andra ofta medför negativa känslor, konflikter och grubblerier så kan det vara tecken på tidig otrygg anknytning. Genom att studera de olika sätt vi anknyter och har kontakt med andra idag, kan vi inte bara förstå de anknytningsstrategier barndomen lärde oss. Vi får även ett tydligt känslomässigt och mentalt material att bearbeta och processa utifrån. Om vi vill få bättre relationer så kan vi börja att notera och bearbeta känslorna som nuvarande relationer väcker. Till exempel genom reflektion, självmedkänsla och mentalisering så tillåter och accepterar vi våra känslor och tankar så som de är. På så vis kan vi bearbeta och förändra villkoren i våra relationer. Vi kan börja känna oss mindre sårbara, hela och trygga i mötet med vår omvärld.

Texten bygger vidare på föregående text: https://terapibehandlingar.se/psykisk-ohalsa-utvecklingstrauma/

ANKYTNINGSTEORIN KOMMER TILL

Anknytningsteorin utvecklades på 1950 talet av den brittiska psykoanalytikern John Bowlby och den amerikanska utvecklingspsykologen Mary S. Ainsworth. Beroende erfarenheterna från de tidigaste och mest sårbara tiden i vårt liv så kommer vi neurobiologisk utveckla anknytningssystem någonstans mellan trygg och otrygg. Trygg anknytning innebär förmåga att tryggt kunna knyta an och forma relationer till människor som klarar att möta våra behov idag. De andra tre anknytningsmönster Bolwby med forskartema kom fram till kallas för otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-disorganiserad. De såg att de tidiga banden mellan barnet och dess omsorgsgivare har ett mycket stort inflytande på hur den vuxne liv sedan blir. De såg att barnet sökte efter olika sätt att anknyta för få ut mest omsorg, uppmärksamhet och i bästa fall kärlek från sin omsorgsgivare. Bolwby med team såg att barn genom sin medfödda överlevnadsinstinkt automatiskt tonar in sig känslomässigt på omsorgsgivaren och på vad denne klarar av att ge. Barnet anpassar sig så gott det kan till sin förälder. Det utformar sitt anknytningsmönster för att öka sina överlevnadschanser och säkra en så bra och trygg omsorg som möjligt.

Studie: Preattachment face från födelse till 6 månader:

Bäbisar använder beteendesignaler så som att gripa, ta, gråta, le, kisa och skapa ögonkontakt för att attrahera sin omsorgsgivare. Omsorgsgivare tenderar att stanna och uppehålla sig nära sin baby när babyn bemöter omsorgsgivaren positivt. I den mån det går kommer barn att uppmuntra sina vuxna att uppehålla sig nära dem då närhet lugnar dem. Barn känner igen moderns röst, ansikte och lukt. Under de första månaderna är barnet ännu inte fäst vid sin omsorgsfigur tillräckligt för att visa att de bryr sig när de lämnas med okända vuxna. De kommer under den första tiden inte känna någon rädsla för främmande människor.

Barn internaliserar den emotionella karaktäristik som finns i deras primära relationer. Barn lär sig att reglera sina beteenden genom att förutse deras vårdares svar på dem. Genom denna interaktion konstrueras i det som Bowlby kallar för inre arbetsmodeller. Tidiga erfarenheter uppstår i samband med att hjärnan utvecklar neurala strukturer och nätverk. Barnets tidiga anknytning med omsorgsgivaren ger dem handlingsplaner eller scheman för hur att forma andra nya relationer. Detta styr hur individen relaterar till andra även som vuxen. Utifrån tidiga anknytningserfarenheter lär det sig hur det blir accepterat av i sin omgivning och vad de kan förvänta sig från sina omsorgsgivare.

THE STRANGE SITUATION

De studier som Mary Ainsworths iscensätte genom experimentet ”The Strange Situation” (Uganda 1967, USA 1971) kom att stödja Blowbys teori om att barn knyter an på trygga eller otrygga sätt.

The strange Situation test genomförs enligt följande steg (hämtat från wikipedia):
1. Modern och spädbarnet introduceras till testrummet.
2. Modern och spädbarnet är ensamma i testrummet. Modern är stilla medan barnet utforskar miljön.
3. En främling kommer in i testrummet, samtalar med modern och rör sig sedan mot spädbarnet. Modern lämnar diskret rummet.
4. Första separationen sker nu. Främlingens beteende är fokuserat mot spädbarnet.
5. Första återföreningen nu. Föräldern möter och tröstar barnet och lämnar sedan testrummet igen.
6. Andra separationen sker nu. Spädbarnet är helt ensamt i rummet.
7. Fortsättning av andra separationen sker nu. Främlingen kommer in i rummet och fokuserar sitt beteende på spädbarnet.
8. Andra återföreningen sker nu. Modern kommer in, rör sig mot barnet och plockar upp barnet. Främlingen lämnar testrummet.

Man såg att barnen i experimenten använde närvaron av en sensitiv och lyhörd omsorgsfigur som en ”trygg bas” att återvända till och våga söka sig ut på självständigt utforskande. Man såg att även de mer sensitiva, lyhörda vårdnadshavarna enbart fick trygga gensvar från barnen 50% av experimentstiden. Så även uppmärksamma och inkännande omsorgsgivare kommer att brista i kommunikationerna med sina barn. Men ju mer uppmärksam och inkännande vårdnadsgivare är desto större chans att dessa brister åskådliggörs och blir reparerade.

STILL FACE EXPERIMENT

På 70-talet genomförde den amerikanske utvecklingspsykologen Edward Tronick studier på barns anknytningssystem genom ”Still Face Experiment”. Nyfödda till några månader gamla barn studerades ihop med sin närmsta vårdnadshavare. Vid något tillfälle under testtiden upphörde vårdnadshavaren att interagera med barnet, svarade inte på barnets kommunikation utan visade bara upp ett helt stilla ansikte. Barnen började då fort uppvisa oro, upprördhet.

Slutsatsen var att om barnet inte får varm social kontakt med sin vårdnadshavare så kommer de känna oro, upprördhet och till slut depressivitet. Mer nyligt utförda studier på 4 månader gamla barn som utsattes för ett andra ”Still Face Experience” två veckor efter det första testet, uppvisade fortare oro på sätt de inte hade gjort under det första testet. Det visade att barnet minns i hur det första experimentet slutade och hur de känt oro

Anknytningsmönster – en konsekvens av omsorgsgivares bemötande av sitt barns uttryck av känslor

Vi överför konstant emotionell information till vår omgivning liksom vi känslomässigt känner av och absorberar dem runt oss. Barn är mycket känsliga för sin omgivning – allt från tonfall, språk till värderingar och åsikter. Barns utveckling är helt beroende av sina anhörigas förmåga att se dem och förhålla sig inkännande. Barnet utvecklar en känsla av vem de är utifrån hur deras närmsta anhöriga tänker, känner och bemöter dem – såväl positivt som negativt. De behov eller känslor hos barnet som föräldern upprepat inte ser eller står ut med kommer barnet själv ha svårt att hantera, reglera inom sig.

Om mamman möter sitt barns ilska eller rädsla med egen rädsla eller ilska så kommer sannolikt rädsla/ilska väcka ytterligare rädsla inom barnet. Moderns sätt att hantera sin inre rädsla/ilska sker samtidigt som hon bemöter barnet med olika tonfall, ansiktsmimik och bemötandestrategier. En mamma som alltid uppvisar samma beteende när barnet upplever en specifik känsla kommer troligen medverka till att en fast beteendestrategi skapas i barnet när räsla/ilska uppstår inuti. En mamma som uppvisar olika reaktioner vid olika tillfällen när barnet visar samma specifika känsla kommer troligen att orsaka förvirring i barnet. Utfrån moderns bemötanden formas grundläggande övertygelser i barnet om orsakerna och konsekvenserna av att uppleva och uttrycka specifika känslor. Ett känslomässigt uttryck kan bemötas negativt av en omsorgsgivare det bemöts med acceptans av en annan.

TRYGG ANKNYTNING

Ett tryggt barn känner att det kan lita på att deras vårdgivare kan tillgodose deras behov av närhet och emotionellt stöd. Dock kommer även en trygg vårdnadsgivaren att brista ifråga om lyhördhet och förståelse. Men de kommer i högre grad att reparera skadan. Det vill säga det kommer i högre grad att i efterhand trösta sitt barn, förklara och rätta till. Detta ger barnet en inlärningsmodell för att senare kunna trösta och lugna sig själv. Tryggt anknutna barn är trygga, utforskande, glada, snabba, känsliga och konsekventa i sina beteenden. De tror och litar på att deras behov kommer att bli tillgodosedda.

OTRYGG ANKNYTNING

Otryggt anknytningsmönster skapas i förhållande till vårdnadsgivarens negativa, rädda eller arga bemötande eller icke-bemötande. För att säkra omsorg så behöver barnet ignorera eller förneka sina behov på de punkter där omsorgsgivaren hindrar behovsuppfyllelse. Det kan handla om tillfällen när barnet exempelvis söker kontakt, tröst, mat, sömn, rörelse. Barnet börjar ofta införliva förälderns känslomässiga hållning till dess benov. De beteenden eller känslomässiga uttryck hos barnet som väcker ilska, rädsla, frustration i omsorgspersonen, tenderar barnet införliva som en hållning gentemot sig själv när dessa känslor uppstår. Bristande självacceptans, självtolerans, avsky och hat gentemot det egna självet kan bli följderna.

Otrygg anknytning förorsakar kronisk dysreglering i det autonoma nervsystemet vilket kan hämma hjärnans utveckling, funktion i hormonella system samt minnesförmåga. Människor tenderar som vuxna att upprepa sina tidiga anknytningserfarenheter. Utifrån det söker vi eller undviker kontakt med andra utifrån hur vi lärt att det leder till minst smärta. Känslomässig feedback, vilka känslor och beteenden vi kan visa, skapar vägledning till hur att anknyta, söka kontakt med andra. Upprepning förstärker anknytningsmönstren i reaktioner i nervsystemet så väl som mentalt, känslomässigt.

OTRYGG-AMBIVALENT

I the Strange situation test noterades barn ur denna grupp få starkt ångest när det skiljdes från sin förälder. Barnen gick inte att lugna när föräldern sedan återvänt till rummet och barnet. Av det drogs slutsatsen att föräldrar med känslomässigt nyckfulla beteenden gentemot sina barn inte klarade att lugna sina barn. Otrygg – Ambivalent anses utgöras av 10-15% av den amerikanska befolkningen. Dessa individer rapporterar oftare att de upplever ångest och ilska. De uppträder oftare ångestfyllt, osäkert, aggressivt, icke konsekvent. Ibland agerar de inkännande sätt och ibland likgiltigt eller aggressivt. De litar inte på att deras behov kommer att bli tillgodosedda.

I the Strange Situation test syntes barn ur denna kategori vara mindre nyfikna på omgivningen. De var mindre benängna till att undersöka leksaker och rummet i allmänhet. De var på sin vakt i kontakten med den främmande personen, även när föräldern var närvarande. När föräldern försvann blev barnet mycket stressat. De uppträdde också med ambivalens när föräldern återvänt till rummet. Otryggt ambivalent anknytningstrategi växer som respons på föräldrar som bemöter sina barn på nyckfulla och oförutsägbara sätt. En undergrupp av barn noterades uppträda aggressivt, i ambivalent motstånd som respons gentemot föräldern när denne återvänt till barnet efter testets separationsfas. En annan undergrupp utgjordes av barn som uppträdde utifrån inlärd hjälplöshet och i ambivalent passivitet när föräldern återvände till testrummet. Dessa responser tolkade forskarteamet som strategier barnen lärt sig för att få förälderns fortsatta uppmärksamhet genom den kontroll de lärt sig få och utöva på interaktionen.

OTRYGG-UNDVIKANDE

Otrygg-undvikande anknytningsmönster uppstår när barnet utvecklar undvikande som strategi att relatera till sin förälder. Undvikandestrategi uppstår när omsorgsgivaren avvisar eller inte klarar av att bemöta barnets behov. Undvikande blir då ett sätt att hantera smärtan av misslyckade tidigare försök till kontakt. Som resultat börjar barnet även att negligera sina känslor och behov. Det ignorerar då även känslomässiga signaler med information och vägledning till hur att börja anknyta med människor. Individer med undvikande anknytning blir mindre utforskande och nyfikna. De är emotionellt distanserade, oengagerade och svarar sämre på andras tilltal. Det tror mer sällan att deras behov kommer bli tillgodosedda än individer med trygg anknytning. I strange situation test visade barnen i denna grupp mycket lite stress när föräldern lämnade rummet. Barnen visade heller knappt några positiva känslor gentemot föräldern när denne återvände till rummet. En undergrupp ignorerade sin förälder vid återkomsten. En annan undergrupp visade tendens att närma sig för att därefter ignorera och gå bort från föräldern. Barnen var heller inte nyfiken på omgivningen i rummet, detta oavsett vem som befann sig närheten.

OTRYGG-DESORGANISERAD

Inkonsekvens i bemötandestrategier skapar ofta ambivalens, osäkerhet och oro i barnet. Otrygg – Desorganiserad anses utgöra 10-15% av befolkningen i USA. Individer ur denna grupp har noterats uppträda aggressivt, deprimerat, likgiltigt eller som totalt passiviserade. Ibland svarade de inte på tilltal och tendensen att utnyttja andra på olika sätt blir högre i denna grupp. De kan uppvisa starka affekter på grund av att rädsla väckts inom dem och de tenderar att själva uppträda på sätt som för andra är skrämmande. I ”The Strange Situation” test så grät vissa barn under separationsfasen från mödrarna. Mödrarna förmådde sen inte trösta barnen efter att de återvänt till rummet. Därefter noterades barnen börja undvika sina mödrar. De kunde till exempel kura ihop sig vid dörren ut och uppvisa störda beteenden så som att vagga sig själva eller slå sig själva. Barn till allvarligt deprimerade mödrar och till mödrar som hade upplevt personlig förlust innan barnets födelse, uppvisade oftare desorganiserat anknytningsbeteende. Barnen saknade helt strategier för att få att tillgodose sina behov. I inspelningar från the Strange Situation Procedure, syns dessa barn lite grann närma sig den främmande personen i rummet som i önskan av tröst. Därefter sågs de förlora muskulär kontroll och då ofta falla till golvet, som överväldigad av rädsla för att den främmande personen kunde vara potentiellt farlig.

Stress föder mer stress… men lugn föder mer lugn

Ju mer barnen erfor ångest och blev upprörda som svar på att förälderns oförmåga att förhålla sig intresserade och lyhörda gentemot desto mindre förmåga till egen stressreglering såg man att barnen hade. Desto starkare och mer dominerande aktivitet i det sympatiska nervsystemet sågs de ha. Varje stressreaktion förstärker ytterligare otrygghet med motsvarande loop och påverkan på neurala nätverk. Stressen skapar negativa mänskliga interaktioner som i sig ytterligare förstärker stress. En fortgående process som fortsätter generation efter generation.

Att vända otrygg anknytning till trygghet kan ta lång tid men är mödan värd. Jag ger sessioner för att landa i, känna in och gå stegvis och försiktigt fram bland ofta snåriga såriga känslor. Terapi genom andning, möte med symboler, inre barn och personlighetsdelar kan leda till trauma healing. Arbetet sker försiktigt och på egna villkor undersöka händelsförlopp, känslor, tankar, fysiska förnimmelser och sensationer. Välkommen!

Referenser:

P. MC ke ever . M..Sci B BTRS practioner. Understanding trauma: Our body, mind & emotions.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Strange_situation

https://en.wikipedia.org/wiki/Attachment_theory#Disorganized/disoriented_attachment