Kategori: Information om Psykisk & Fysisk Hälsa

Följande inlägg undersöker likheterna mellan det uråldriga indiska chakrasytemets energilära och den betydligt nyare västerländska kroppsterapin ”Bioenergetics”. Bioenergetics är en kroppsorienterad psykoterapi och är en av grundstenarna i BBTRS Biodynamic Breath & TraumaRelease. BBTRS är en kroppsfokuserad djupandningsmetod som blivit ett betydelsefullt verktyg i den terapi jag ger. Både bioenergetics och behandling av chakra utgår att psykologiska processer påverkar energiflöde och förlopp i kroppen. När det gick upp för mig att det finns en del likheter mellan Bioenergetics och chakrateorin blev jag så fascinerad att jag ville skriva om det här.

Vad är chakra?

Vår kropp har energifält som når en bit utanför kroppen. Detta fält kan kallas för aura eller energikropp eller eteriskt energifält. Ibland kan vi uppleva att någon kommer för nära inpå oss. Det kan bero på att den andres energifält kommit innanför vårt, så att det känns besvärande.

Enligt österländsk tradition består vårt energifält mindre roterande energhjul som utgår från olika delar av kroppen. De kallas chakran. Chakra betyder ”ljus-hjul” på sanskrit. Chakra ingår i vår energi kropp, vår eteriska kropp. Du kan känna dem med handflatan en bit utanför din kropp. Prova att röra din handflata i cirklar vänd mot kroppen, medsols och sedan motsols, ungefär på de ställen som bilden visar att vi har våra chakran. Du kan behöva prova på lite olika avstånd från kroppen och flera gånger mot- eller medsols. Till slut kanske din kropp känner av dina händer och kan känna skillnad beroend på avstånd, och vilket håll du cirklar din handflata. Dina händer kan också känna olika sensationer beroende på vilket chakra du placerar dem. Nu är du medveten om dina charka och din eteriska kropp.

Chakrorna räknas ofta till 7 till antalet och spinner som energihjul runt kroppen. De första 5 nerifrån räknat sägs ha sina nav längst med ryggraden. Varje chakra hör samman med något eller några organ i kroppen. De är också involverade i olika chakra-specifika psykologiska förmågor som blockeras vid obalanser. Blockeringarna anses skapa fysiska sjukdomar eller mentala, känslomässiga störningar.

Psykoanalytikern C.G Ljung kallade chakrorna för ”inkörsportar till medvetandet”

Bioenergetics växer fram

Bioenergetics har vuxit fram i flera steg och bygger på teorin om ”the belts of tension”.

The Belts of Tension & Willhelm Reich

Wilhelm Reich, psykiatriker under 1900-talets första del och ursprungligen lärljunge till Sigmund Freud, är upphovsmannen till the Belts of Tension. Han studerade hur människors inre konflikter, försvar och problem manifesterade sig inte bara psykiskt utan även fysiskt i kroppen. Han skapade en kroppsligt orienterad psykoanalys/teori och terapi. Reich utgår från att stressande eller traumatiska händelser under olika utvecklings- och tidsfaser i barndomen skapar olika former av rädslor och försvar. Dessa försvar formar beteendemönster, karaktärshållningar och personlighetsdrag. Försvar består av rädsla och ilska och uppstår när vi inte klarar känna våra känslor. Barn upplever känslor ofta som för överväldigande. För att slippa känna, spänner barnet sin kropp på olika sätt. Vävnad och muskler kommer då att växa i enlighet med dessa spänningar. Muskulära pansar utvecklas således i kroppen. Reich kallar dem för karaktärspansar eller ”belts of tension”. Sammanfattningsvis utgår Reichs teori från att barndomens möten med en stressande omvärld ger upphov till muskelspänningar, belts of tensions, Dessa samspelar med karaktärshållningar och personlighetsdrag.

Wilhelm Reichs lärljunge Alexander Lowen kom att utveckla teorin i sin behandlingsform Bioenergetic analysis. Lowen menade att de bältesrelaterade muskelpansaren även inskränker våra andningsfunktioner genom kontraktioner och cirkulationsrubbingar i muskler och organ runt lungor. Vår andning blir då ytlig i tendens till hyperventilation. Hyperventilation innebär för mycket syre högt uppe i lungorna. Lowen såg att hyperventilation i sin tur spädde på redan existerande oro och rädsla hos människor. Han såg att tidigt upplevd chock var orsak till ytlig andning och till andningsuppehåll, när andan påverkas av ”freeze”, frys reaktion. Han menade att muskelpansar och begränsad andning håller borta starka känslor från vår medvetenandet. Lowen menade denna anatomiska sida av försvarsbeteenden har skapats i syfte att blockera bort smärtsamma känslor. The belts of tensions handlar alltså om vår omedvetna kontroll på obehagliga känslor som förorsakar vävnadsspänningar lagrat i 7 olika åldersrelaterade muskelpansar.

Riechs modell för ”the belts ot tensions” är de ”karaktärspansar” av muskulära spänningar som lagras i skikt från huvud hals, bröstkorg, diafragma, mage, bäckendel. Idag finns forskning som stödjer att barent omedelbart vid konceptionen börjar sitt samspel med modern som i 9 månader bär barnet i livmodern. Återstoden av barndomen kommer tålamod, acceptans och kärlek krävas av omsorgsgivarna om barnet ska klara av att växa upp till att blir välmående individer. När detta misslyckas i någon eller hög grad möter barnet omsorgsbrister. Rädsla, ilska och vanmakt väcks då i barnet vilket bygger upp muskulära kroppspansar med inskränkning på andning och andningsorgan. Barnet spänner sin kropp när det lär in olika beteendemönster och överlevnadsstrategier för att få så mycket det går av omsorg, kärlek, uppmärksamhet av föräldrarna. Olika åldersrelaterade reaktioner kommer lagras i barnets kropp och psyke ihop med hur väl eller inte omsorgsgivaren klarar av ett adekvat bemötande. Det ger i sin tur kroppshållningar och muskelspänningar som lever kvar in vuxnar år som ”belts of tensions” bälten av spänningar.

Medan vi växte under fostertiden var inte bara totalt beroende av den föda hon åt. Vi var även ett med alla hennes känslor och mentala tillstånd. Vår grundläggande känsla för att få finnas till i denna värld kom under denna tid. Har vi känslor av att det vore bäst om vi inte fanns så kan vi hitta orsaken till det i vår tidigaste tillvaro ihop med vår moder. Var vår mamma tillfreds med sig själv, sitt liv, sin partner, och vi var önskade under hela denna tid så känner vi inte att det vore bättre att vi inte fanns. Då känner vi att vi är trygga

Spänningar i muskler och vävnad kommer både av att vanemässigt hänfalla till långvariga och starka känslor/affekter. Eller genom att spjärna emot att känna känslor och fysiska sensationer.

Likheter mellan chakra och belts of tensions

_________________________________________________________________

Kom till välbefinnande med chakra healing och kroppsfokuserad terapi.

Massage, djupandning, chakrahealing och samtal kring dina grundantaganden kan få livslånga känslomässiga blockeringar att släppa.

_________________________________________________________

Referenser:

https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1360859299800291

https://isha.sadhguru.org/in/en/wisdom/article/7-chakras-mystical-dimensions-body-seven-chakras?gclid=CjwKCAiAs92MBhAXEiwAXTi258DsRrf-ZDtsEJk3wqBB7k3jf4fzJOa5w0AwMk_wNCSNi2Q2j05KFxoColAQAvD_BwE

Giten Tonkov, (2019). ”Feel to Heal: Releasing Trauma Through Body Awareness and Breathwork Practice”

Master Stephen CO, (2007). ”Your Hands Can Heal You, Pranic Healing Energy Remedies to Boost Vitality and Speed Recovery from Common Health Problems”

Denna text undersöker och finner samrörespunkter mellan begrepp så som egot, trauma, smärtkropp samskara/sankhara. Anledningen till att jag finner det spännande är upptäckten om att olika tanketraditioner avser samma saker. Bara att olika man väljer belysa det från olika vinklar.

Traditionell Psykoanalys

I traditionell psykoanalys så är egot en medlande kraft mellan det så kallade ”id” och ”superegot”. ”Id” är dynamiken för individens ”lägre” driftsimpusler, underliggande och omedvetna känslor och behov. Denna står under kontroll av ”superegot”. Superegot hindrar id från att komma till offentligt uttryck och ser på så vis till så att vi funkar socialt, anpassar oss till normer, konventioner, ideala självbilder och uppförandekoder. Mellan ”id” och ”superegot” uppstår inte sällan konflikter s.k. inre konflikter av motstridande känslor. ”Egot” blir den medvetandefunktion, genom vilken tankar och känslor från både ”superegot” och ”id” processas. Egot avgör vilken av krafterna som ska tillåtas få komma till uttryck genom tankar, känslor och beteenden. Egot är kraften som ställer upp försvar gentemot ”id”. Dessa kallas då förvarsmekanismer.

Traumats roll för Egot

Psykologiskt genomgår vi en traumatisering eller retraumatisering så fort vi reagerar med fight-flight-freeze reaktion. Fight-flight-freeze reaktioner uppstår när vi upplever situationer som överväldigande och stressande. Exempel på händelser som kan utlösa grava traumareaktioner är till exemepl att vara i en krigszon, uppleva en olycka eller en naturkatastrof. Olika grader av traumareaktioner uppstår vanligtvis under barndom till exempel vid situationer av upprepad neglekt från förälderar. Traumareaktionens intensitet och mentala, fysiska, känslomässiga innehåll ser olika ut från individ till individ. Olika indivder som är med om samma stressande händelse utvecklar heller inte traumareaktioner.

Citat: ”Traumatic symtoms are not caused by the ”triggering” event it self. They stem from frozen residue of energy that had not been resolved or discharged; this residue remains trapped in the nervous system where it can wreck havoc in our bodies and spirits.”
”Traumatiska symtom orsakas inte av själva den ”utlösande” händelsen. De härrör från frusna rester av energi som inte hade lösts eller urladdats; denna rest förblir instängd i nervsystemet där den kan förstöra förödelse i våra kroppar och andar.” Peter Levine PhD

Sankharas & Samskaras

Som Vipassanameditatör under många år konfronterades jag med ordet Sankhara både i den teori som lärdes ut och som fysisk upplevelse under meditationen. När vi mediterade ombads vi känna så kallade sankharas i form av fysiska entiteter i våra kroppen. Dessa behövde vi med vår uppmärksamhet notera och känna. Meditationsfokus var att uppleva sensationerna i kroppen oavsett vad. Vi ombads svepa vår uppmärksamhet genom kroppen. De fysiska entiteter jag kom att känna började jag förstå som vävnads spänningar av olika slag. Dessa är de så kallade Sankaras.

Sankharas

Sankharas är upprätthållandet av mentala hållningar, baserat på aversioner, rädslor, preferenser och beroenden. Dessa skapar attityder som gör att du håller kroppen spänd på olika sätt. När du i meditation slappnar av i dina attityder kand du erfara ”sankharas” som kännbara klumpar av kontrakterad vävnad. Som fysiska lager, skikt och sjok i din kropp grå det att märka de fysiska konsekvenserna av konditionerade sätt att reagera på omvärlden.

Med sankharas menas alltså de mentala ”dispositioner” vilka skapar våra personliga önskningar, preferenser och aversioner. Dessa driver oss mot att undvika smärta och njuta av det vi gillar. Buddhismen är övertygad om reinkarnation och menar att vi lever många liv. Under många livstider hinner många sankharas, mentala dispostioner ackumuleras baserat på vanan att undvika smärta och uppleva njutning. När vi lever liv drivna av aversioner och begär så lever vi i detta kretslopp av återfödelse. När vi kan observera våra aversioner inkluderat flight-fight-freeze reaktioner utan att reagera, agera på dem, då börjar det lösgöras Vi börjar ta oss ur samsaras kretslopp av återfödelse.

Samskara

Samskara är sanskrit och hinduismens motsvarighet till det buddhistiska Pali ordet Sankhara. Wikipedia skriver att samskara står för mentala intryck, minnen eller psykologiska avtryck som formar vår indivudualitet och vårt ego. Endligt indisk filosofi så kommer varje motiv, gärning, avsikt, handling att lämna ett djupare intryck och påverka djupare struktuer i personens sinne. Samskaras visar sig i form av individens unika impulser, vanemässiga reaktioner och böjelser, utvecklingsriktningar, medfödda talanger. Dessa formationer väntar på att rätt omständigheter ska framkallas inom individen. Då kommer de till uttryck och manifesteras i det yttre. Det gäller både positiva och negativa aspekter. Forntida hinduiska teorier förklarar att människans utvecklade minnesförmåga spelar roll för samskara. Minnesförmågan spelar roll för människors lidande, lycka och tillfredsställelse. (Se nyare forskning om Hippocampus – hjärnans minnesstruktur och plasticitetens betydelse för läkning av truama och lidande i flera av mina andra bloggar)

Egots roll i traumatisering

Lise Bearbeau, författare och grundare av ”listen to your body school” (www.ecoutetoncorps.com) skriver följande intressanta om Egot:

Varje händelse, trevlig eller obehaglig, lagras i din minnesdatabas, (hippocampus). Med en obehaglig händelser kommer ökar risk för att traumareaktion skapas. Trauma innebär att återvändande undvikandebeteenden och försvar utvecklas som respons på triggande händelser. Från varje händelse kommer du att dra en slutsats som därpå lagras i din minnesbank. Utfrån det känslomässiga materialet häri formar du åsikter, överlevnadsstrategier, försvar. Innan du går in i en situation som liknar den ursprungliga, reflekterar du på den utifrån denna minnesinformation. På allt från några sekunder till dagar avgör du sen om situationen kommer att vara positiv eller negativ, om den ska avnjutas eller undvikas.

Egot = en sammanställning av tolkningar från tidigare händelser

EGOT sammanställer sen tolkningar av tidigare händelser utifrån vilket det sen agerar. Ofta har du lagt mycket tid på att tänka och analysera vad de här händelserna betyder för dig. I denna process så är EGOT själva energin, kraften som kör på och driver in dig till att grubbla. Man kan säga att egot övermannar dig och tar all plats och tid, kväver din essens och din livsglädje. De flesta tror faktiskt att de ÄR egot. Genom att tro att ditt ego är ditt verkliga jag så undergräver du alla försök att uppnå inre balans och harmoni. Du behöver förstå att egot är ett falskt jag – det som skapas allt eftersom du växer upp och som riskerar att öka i kraft allteftersom du åldras. Dina uppfattningar, händelseanalyser bygger upp ditt ego, sten för sten, under hela livstiden.

Många av de erfarenheter du har samlat på dig genom livet, och sedan lagrat i din minnesbank, är inte längre relevanta. Varje gång du i dina tankar hänvisar till dessa tolkningar och tror på dem och låter dem styra ditt liv, så ger du dem näring. De blir större och större. De flesta övertygelser som samlats sedan barndomen är inte längre användbara, även om de kan ha varit det en gång. Men det är viktigt att inse att när du först trodde på ditt ego, så gjorde du det för att du trodde att det kunde få dig att må bättre, bli lycklig och slippa smärta.

Smärtkroppen & Egot

Begreppet ”Smärtkropp” är skapat av Echart Tolle, författare och andlig lärare. Med smärtkropp avses den smärta vi känner i kroppen i samband känslor. När vi upplever emotionella tillstånd så som ilska, frustration, rädsla, skuld med mera så ingår det även smärtkropp baserat på hur kroppen svarar an på den mentala aktiviteten.

Vad är egot samt vad är skillnaden mellan instikt och emotioner – Eckhart Tolle berättar

En instinkt är kroppens omedelbara respons på en extern situation/händelse. En emotion är kroppens svar på en tanke. Egot är rösten vi hör i huvudet när vi tänker. Men egots berättelser och tankar kommer en rad oobserverade känslor. Dessa känslor är kroppens reaktioner på vad rösten i huvudet berättar. Många är omedvetna om den tankeström som äger rum i tankarna och om de underliggande känslor som deras tankar ger kroppen. De flesta av människors tankar är dessutom negativa och ganska dysfunktionella. Detta dysfunktionella tänkande reagerar kroppen reagerar på med att känna negativa känslor. Rösten i huvudet berättar en historia som kroppen tror på och reagerar på. Dessa reaktioner översätts i kroppen till känslor. Så egot är en ändlös ond cirkel av outforskade tankar och känslor. Ett strid ström av känslomässigt berättande och tänkande.

Tankar utlöser ibland känslomässiga reaktioner så snabbt i kroppen att sinnet inte hinner formulera ord för dem. Kroppen har redan hunnit svara med en känsla vilken har förvandlats till en reaktion. Dessa tankar existerar i ett pre-verbalt stadium och kan kallas för outtalade omedvetna grundantaganden. De har sitt ursprung i en persons tidigare utvecklingsfaser, vanligtvis i tidig barndom: Grundantaganden kan vara: ”Ingen respekterar och uppskattar mig”. ”Människor går inte att lita på”.

Egots röst stör kontinuerligt kroppens naturliga tillstånd av välbefinnande. Nästan varje människa lever under påfrestning och stress, inte för att de är hotade av någon yttre faktor, utan på grund av berättandet inifrån sinnet.

Smärtkroppens utveckling

Barn finner det ofta överväldigande att hantera starka negativa känslor. Av den anledningen tenderar de att försöka att inte känna dem. Avsaknaden av fullt ut medkännande och medvetna vuxna som kan förstå dem, som kan ge dem kärleksfull vägledning i att direkt möta känslorna, gör att barn väljer att inte känna. Faktum är ett det är det enda alternativet barnet har. De tidiga försvarsmekanismen av att undvika känna lever vanligtvis kvar när barnet sen blir vuxet. Känslorna lever osedda kvar i indivden. De visar sig indirekt som till exempel ilska, ångest, våldsutbrott, dåligt humör eller fysisk sjukdom.

Varje stark känsla som inte möts fullt ut och accepteras lämnar rester av smärta i kroppen. Ovanpå barndomssmärtan läggs sedan nya smärtsamma känslor till under tonåren och under vuxenlivet som skapas av egots röst. Nu är den känslomässiga smärtan individens oundvikliga följeslagare. Faktum är att denna känslomässiga smärta kommer att utagöra grunden till en falsksjälvkänsla.

Vad är en smärtkropp?

En smärtkropp är en kraftig känslomässig reaktion som uppstår utom proportion, alltså är för stark och överdriven i förhållande till den situation som triggat reaktionen. Vi vet att vi har med en smärtkropp att göra när en händelse triggar oproportionerligt mycket stress (skam, rädsla, ilska, depression, dissociation, ledsnad)

Läkning av smärtkroppen

De goda nyheterna är att det går att läka smärtkroppar. Men det kräver att vi övar medvetenhet kring vad som väcker den. Finns här återkommande liknande situationer som om och om igen triggar samma typ av reaktion? Ju mer vi klarar observera och bli medvetna om smärtkroppen desto mer vaksamma och alerta blir vi när triggande situationer uppstår.

Läk smärtkroppen – steg för steg

1. Förflytta ditt fokus och medvetenhet in i kroppen. Då känner du nämligen den känsla som förtillfället lever i din kropp. Möjligen kan du nu uppleva att känslan ökar i intensitet. Har du en kraftig smärtkropp så lever sannolikt tunga emotioner i dig, till exempel djup sorg. Kanske du upplever raseri och ilska som hetta, eller kanske kyla när smärtkroppar bestående av rädsla och ångeste kramar kroppen.
2. Fråga dig själv ”Vem ser/observerar det här som pågår inom mig? Denna fråga ska helst inte besvaras då svaret är det inre vetandet, känslan av ordlös närvaro .
3. Träna dig i att bli medveten och vaksam på när emotionerna när de börjar vakna. Du kan träna dig att namnge hur smärtkroppen känns för det ökar medventenheten. Det gör också att du börjar känna igen när någon av dina smärtkroppar håller på att vakna. Så länge som vi vet att detta är smärtkroppen som vaknat så är vi inte identifierad med den.
4. Vänd fokus in mot kroppen från huvudets berättelser det vill säga den betydelse vi normalt brukar ge situationen. Ställ in vår medvetenheten på enbart den fysiska delen av smärtkroppen. Nu är vi nämligen inte längre identifierade eller ett med den. Nu kan vi bevittna den med klar medvetenhet. Det innebär att smärtkroppen inte längre kan kontrollera våra tankar. För nu riktar vi strålkastarskenet mot smärtkroppen och försöker inte förstå situationen eller söker efter mentala lösningar på den.
5. Vi är nu bara med det vi känner. Smärtkroppen har inte längre inflytande på psyket och kan inte skapa fler typiska smärtkroppstankar. Faktum är att smärtkroppen inte heller längre kan förnya sig. Du har sett att så den inte längre kan kontrollera ditt beteende. Ditt typiska smärtkropps-beteende kan successivt börja avta.

https://vimeo.com/17064497

https://en.wikipedia.org/wiki/Sa%E1%B9%85kh%C4%81ra

https://en.wikipedia.org/wiki/Samskara_(Indian_philosophy)

L. Bourbeau, 2002, ”Your Body´s telling you. Love yourself!: The most complete book on metaphysical causes of illnesses & diseases”

E. Tolle, 2005, ”A New Earth, Awakening to your life´s purpose”

Hjärnan är som en stor muskel. Eller snarare en samling av många olika mindre muskler eller strukturer. Dessa strukturer består av kluster av nervtrådar. Olika hjärnstrukturer samverkar i sin tur genom neruala nätverk. Nätverken har olika funktioner för olika informationsbearbetning och kommandon. Det vi känner och tänker ofta aktiverar och förstärker motsvarande strukturer och nätverkssamverkan. Frekvent aktivering medför att nervbuntarna växer i både storlek och täthet samt att nätverken förstärks. Många studier på den mänskliga hjärnan har genomförts genom olika mätmetoder. Dessa har visat att negativa tankar och känslor tränar motsvarande delar i hjärnan och gjort dem kraftigare, mer ”muskulösa”. Förstärkning i olika andra strukturer och nätverk sker på liknande sätt när vi tänker positivt, mediterar, gör avslappningsövningar, tränar fysiskt, eller lyssnar på vacker musik. Flera studier visar till exempel att medition stärker vissa delar i hjärnan som främjar lugn och acceptans. Detta har noterats ske samtidigt som sänkt aktivitet uppmätts i Amygdala vilket successivt lett till krympning häri. Amygdala är det hjärnorgan som ställs på larm vid upplevt hot och fara och som är involverad i stress och oro.

Texten här sammanfattar några studier på områden i hjärnan som aktiveras vid olika tillstånd så väl negativa som positiva.

Våra tankar formar vår hjärna.

Fysikern och nobelpristagaren Eric Kandel (2000 år nobellpris för ”upptäkter rörande signalsubstanser i nervsystemet”) visade med sin forskning att våra tankar sker genom signaler som skickas och passerar genom buntar av nerver i hjärnan. Dessa olika nervbuntar växer fort i takt med vad vi mest tänker på. Negativa tankar så väl som positiva kommer att skapa motsvarande omfattning av nervbuntar. Antalet nerver och nervkontakter kan dubbleras på bara en timme om en tankeform repeteras intensivt. De neurala nätverk som växer är de vi använder

Ältande

Ältande och tillbakatänkande på stressande och traumatiskt känslomässigt laddade upplevelser och minnen gör att hjärnan skickar signaler genom motsvarande nervbuntar. Ju oftare vi tänker på en sak desto starkare och rikligare gör vi motsvarande nervbanor och nervbuntar. Tankar på en traumatisk händelse kan skapa en lika stor insöndring av samma neurotransmittorer och kemiska ämnen som när händelsen uppstod för första gången. Att tänka på det kan bli som att uppleva traumat igen och igen.

Många terapeuter menar att samtalsterapi där traumatiska episoder återberättas om och om igen kan retraumatisera människor. Det sker för att kemiska kroppsämnen och signalsubstanser som är involverat i traumaberättelsen tränar upp hjärnan och kroppen att fortsätta att minnas och leva i ångest och ältande.

Ju starkare emotioner desto starkare blir motsvarande neurala nätverk

En kinesisk studie bestående av hjärnscanning på personer med Post Traumatisk Stress Disorder visade att obehandlad fortskridande PTSD leder till förändringar i hjärnan. Bland annat såg de att en bit av övre vänster parietallob tenderade att krympa.

Studier visade också aktivering i Amygdala, del i hjärnan som verkar under stress. Detta skedde när försökspersonerna återmindes emotionellt traumatiska händelser. Även visuella cortex i occipitala loben i bakre delen av hjärnan lös upp/aktiverades i samma hjärnscanning. Personerna reagerade som om den sedan länge passerade händelsen skedde i samma stund de hjärnscannades.

Studier initierade av Dr Donald Hebb (kanadensisk psykolog verksam inom neuropsykologi) visade att ju starkare emotioner som är associerat till en given händelse, desto starkare blir dess neurala nätverk. Desto fortare och mer frekvent kommer det associerade minnet att återaktiveras.

Även Brochas område, som initierar och formulerar tal hämmas, blockeras av traumatiska känslor, tankar och minnen. I situationer när vi inte finner ord så beror det på att neural kontakt har blockerats mellan Brochas område och andra hjärnstrukter som behövs för verbal kommunikationsförmåga. Denna hämning sker när vi upplever stress och överväldigande emotioner. Kontakten med Brochas område blockeras på grund av larmsignaler från amygdala och limbiska systemet.

Med övnignar i avslappning, acceptans, självmedkänsla, meditation tränas hjärnan till att skapa välbefinnande

Mindfulness stärker neurala nätverk som ökar förmåga till flexibiltet och koncentration

Forskarteam i Tyskland och Kanada utförde flera studier på personer som tränade mindfulness. De kunde identifiera 8 olika områden i hjärnan som påverkades. Två av dem är Anterior cingulate cortex ACC och Hippocampus.

Anterior cingulate cortex ACC & Mindfulness

Anterior cingulate cortex ACC är ett område bakom frontalloben som kontrollerar funktioner så som förmåga till flexibilitet, förmåga att byta fokus och beteende, förmåga att trycka undan reaktiva känslor innan de uttrycks som beteenden. Människor med färre förbindelser mellan ACC och andra centra i hjärnan har i tester visat sämre förmåga denna typ av flexibilitet. Människor med skada i ACC har till exempel uppvisat ohämmade aggressionsutbrott. ACC är en del i hjärnan som stärks av mindfulnessmeditation.

Hjärnscanning visade högre aktivitet i ACC hos människor som mediterar regelbundet kontra personer som inte mediterar. Tester visade att icke-meditatörer i högre grad höll fast vid gamla och mindre fungerande lösningsstrategier i jämförelse med meditatörer, och i lägre grad än meditatörer utprovade och tränade in nya lösningsmetoder. De människor som utövat meditation under längre tid uppvisade mycket bättre förmåga att reglera sina beteenden. Meditatörer var även bättre på att utestänga distraktioner och de svarade rätt på fler frågor än dem som inte mediterade

https://hbr.org/2015/01/mindfulness-can-literally-change-your-brain?utm_campaign=Socialflow&utm_source=Socialflow&utm_medium=Tweet

Meditation ökar flexibilitet & förmåga att lära om, lära nytt

Meditation ökar aktivitet i ACC. Det innebär ökad förmåga till flexibilitet och till att dra lärdom av vad som tidigare fungerat sämre, att släppa gamla och ta till sig nya inlärningsstrategier i syfte att lösa livsuppgifter på mest optimala sätt. Forskare tror att en aktiverad ACC kan ha samband med god förmåga att möta en osäker tillvaro med snabbt omväxlande omständigheter. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Anterior_cingulate_cortex

Hippocampus & Mindfulness

Även hippcampus i limbiska systemet påverkas positivt av meditation. Hippocampus är centra för känslobaserad inlärning, empati, affektreglering. Vävnaden i hippocampus har visat sig bli tjockare och tätare av regelbunden meditation. 

Default mode-nätverket

Default mode-nätverket är ett av flera större nätverk av samarbetande centra/hjärndelar och innehavare av olika funktioner. Default mode-nätverket är ett av hjärnans mest avancerade. Nätverket har visat sig som mest aktiverat när vi dagdrömmer, när tankarna vandrar fritt utan att vi socialt interagerar med omvärlden, tankar på externa uppgifter, samt i tankar på andra, framtidsplanering och minne av det förflutna. Default mode-nätverket bearbetar och kopplar samman information från lägre system så som Limbiska systemet, amygdala och Centrala nervsystemet CNS. Flera centra ingår i Default mode-nätverket så som Medial prefrontal cortex, precuneus och Angular gyrus samt Posterior cingulate cortex. Hjärnscanning ha visat att Posterior cingulate cortex aktiverats när människor ägnar sig åt reflektioner på sin egen person och i samband med informationsbearbetning. Posterior cingulate aktiveras i tankar på ”mig” och i samband med framtid och dåtid.

https://en.wikipedia.org/wiki/Default_mode_network

Posterior cingulate cortex & Mindfulness

Hjärnscanning och tester på människor har visat att ju större och tätare posterior cingulate är, desto mindre är deras tendens till vandrande tankar d.v.s. grubblande på sig själv, självbild, sin framtid eller dåtid. I intervjuer visade de en mer realistisk syn på sig själva, sina förmågor och hade mer realistiska förväntningar på sin framtid. Meditation ökar densiteten i posterior cingulate. Det innebär större förmåga att uppleva tillvaron här och nu utan associationer, värderande tankar förknippade med ånger eller förväntan. Meditationens verkan på bland annat Posterior cingulate ökar förmågan till icke-värderande observation egna känslor. Samtidigt noterades minskad aktivitet i tankefunktioner som identifierar sig med och värderar egna känslor. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Posterior_cingulate_cortex

Pons & Mindfulness

Pons sitter i hjärnstammen och kallas även för hjärnbryggan. Här produceras många neurotransmittorer som alstrar aktivitet i funktioner i hjärnan. Pons hjälper till i reglering av sömn, ansiktsuttryck, tar emot sensorisk information via nervsystemet och organ i kroppen. Pons påverkas positivt av regelbunden meditation. Meditation ger Pons kraftigare vävnad som påverkar och bättre reglerar Pons funktioner. 

Temporo Parietal Junction & Mindfulness

Även Temporo Parietal Junction (TPJ) blir starkare av meditation. TPJ är mötesplats för temporala och parietala loberna. TPJ förmedlar signaler från limbiska systemet så som talamus. TPJ integrerar information från yttre stimuli, syn och hörsel och andra sensoriska signaler, från kroppens olika organ. TPJ:s funktioner är bland annat uppfattningsförmåga, informationsbearbetning, att sätta upplevelser i perspektiv, förmåga till empati och medkänsla. Skada i TPJ har visat sig medföra brister moralisk beslutsfattande. Meditation stärker TPJ får oss bli mer empatiska och välmenande personligheter. 

Amygdala & Mindfulness

Amygdala krymper genom meditation. Amygdala är alarmknappen för kamp-, flykt- frysresponser. Alstrandet av ångest, stress, rädsla är tillstånd som amygdala är mycket delaktig i. Vävnaden i amygdala minskade mätbart hos personer som deltog i 8 veckors kurs bestående av mindfulnesstekniker och meditation. En halvtimme varje dag räckte för att krympa amygdala och dämpa ångestnivåer. Så att vänja sig vid daglig rutin bestående av mindfulness och eller meditation ger positiva effekter på hjärnan. Deltagarna rapporterade även att de upplevde ökad medvetenhet om sina handlingar och inre fysiska förnimmelser. De sa sig bli mer kapabla att observera sina känslor utan att agera på dem i ett mer icke-dömande perspektiv.
https://mindworks.org/blog/how-meditation-changes-the-brain/

Lite mer hjärnfakta

Parahippocampal gyrus är ett område bestående av en grå substans som omgärdar limbiska systemet är involverade i minnesfunktioner
Fusiform gyrus – är en del av temporala och Occipitala loberna i övre delen av hjärnan. Här har man även hittat neurala nätverk som man tror är involverat i igenkänning.
Mediala temporalloben – Mediala temporalloben var också aktiverad vid skuldkänslor. Denna del reglerar funktioner då som tal, syn, hörsel och även minne.

Temporalloben finns på båda sidor av hjärnan och inkluderar det limbiska systemet (även kallad känslohjärnan se föregående inlägg) med bland annat amygdala och hippocampus inkluderat. Från temporalloben utgår neuronala nätverk till hjärnan från kroppen och vice versa. Nätverken förmedlar bland annat information till hjärnan från sensoriska receptorer i organ ute i kroppen så som hjärta, lungor, matsmältningssystem i mage och bål. I temporalloben och limbiska systemet finns centra som översätter denna information till smärta och njutning eller olika känslor. Signaler skickas även via nätverken vidare ut som kommandon till kroppen. Temporalloben brukar delas in i olika funktionsområden. Ett för visuell bearbetning, ett för auditiv bearbetning, ett för spatial, rumslig registrering. Här finns centra för lagring av objektivt minne samt ett för emotionell bearbetning.

Hypnos och förändringar

Forskning baserad på hjärnscanning på 57 människor under guidade hypnossessioner visade minskad aktivitet i dorsal anterior cingulate cortex, dACC, som är en del av ACC, anterior cingulate cortex (ACC område bakom frontalloben som kontrollerar funktioner så som förmåga till flexibilitet, förmåga att byta fokus och beteende, förmåga att trycka undan reaktiva känslor innan de uttrycks som beteenden). dACC verkar förmedla information som som har betydelse för olika beteende, bland annat tankeförmåga bestående av val av olika strategier som del i framtidsplanering. Neuroner i dACC utövar hög nivå av abstrakt kontroll över beslut och handling. Under hypnos såg man minskad aktivitete i dACC. 

Hypnosen guidades på samma sätt som i vanlig hypnosbehandling för ångest, trauma eller smärta. Förändringarna syntes dock bara hos dem som svarade an med avslappning i ett hypnotiserat tillstånd genom att bli absorberade utan oroliga ”vardagstankar”. Inte alla deltagare kunde slappna av så att djup hypnos kunde bli möjlig. Förändringarna sågs också enbart när personerna var under hypnostillstånd. Inte när de trätt ut ur tillståndet. 
Ökad aktivitet syntes även i förbindelserna mellan den dorsolaterala prefrontala cortexen och insula. Dorsolaterala prefrontala cortexen DLPFC finns i pannloben. Spatial förmåga och arbetsminne för till exempel språk, problemlösning, matematiskt resonemang finns i DLPFC. Vid skador här försämras förmågan till egna medvetna val där individens handlingar kommer i högre grad att styras från vad som händer i dess omgivning
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dorsolaterala_prefrontalkortex

Hypnos kan leda till minskat ältande och grubblande

Hypnos ökade förbindelsen mellan DLPFC och Insula. Insula är centra för signaler inifrån kroppens olika inre organ som är påverkade av det autonoma nervsystemet. Insula tar emot signaler som smärtimpulser från inre organ och registrerar tillstånd, störningar här i samt i Autonoma Nervsystemet. Sensoriska signaler så som till exempel olika organstörningar tolkas via insula som smärta, olustkänslor, obehagliga fysiska sensationer. Insula relgerar homeostas och balansering av hormoner med mera i organfunktioner. Här registreras information som lagras i minne, omvandlas i emotioner, smak, lukt, hörsel, minne och bearbetning för språk, uppfattning av tid och musik. 
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Insula_(anatomi)

I studien såg man att hypnos även medförde minskat samarbete mellan DLPFC och mediala prefrontala cortex samt posterior cingulare cortex och det så kallade Default mode-nätverket. Default mode-nätverket har visat sig som mest aktiverat när vi dagdrömmer, när tankarna vandrar runt utan att vi socialt interagerar med omvärlden, tankar på externa uppgifter, tankar på andra människor, planering framåt och minne av det förflutna. Default mode-nätverket bearbetar och kopplar samman information från lägre system så som limbiska systemet, amygdala och centrala nervsystemet. 

Av denna minskning drogs slutsatsen att testpersonens handlingar under hypnos inte längre var så självmedvetet utförda. Att jämföra med flow, när man är så engagerad i något att man inte tänker på att man utför det. Man bara utför och är mer ”ett” med handlingen. Slutsats blir vidare att reflektioner på det egna jaget, dess framtid och dåtid försvinner alltså under hypnos. 

Hypnos kan minska kronisk smärta och smärta vid förlossning & operationer.

Hypnos har visat sig vara en effektiv behandling för att minska smärta så som vid kronisk smärta, förlossning, operationer. Stress, post traumatisk stressdisorder, fobier, ångest lindras av hypnos med mera. Forskarteamet hoppas på att dessa resultat kan påverka vården att ta in hypnos som behandling för smärta och ångest och därmed sänka patienters intag av humörsreglerande mediciner och värktabletter.
https://med.stanford.edu/news/all-news/2016/07/study-identifies-brain-areas-altered-during-hypnotic-trances.htm

Fler referenser:
2 – day Hypnosis for Trauma & PTSD Certificate Course. A hypnosis, Mind/Body & Neuroscience Approoach to Effectively Treat Trauma & PTSD by Carol Kerhaw, Ed. D. Bill Wade, M.Div., LPC, LMFT

Finn insikt, kom till ro

https://terapibehandlingar.se/

De underliggande känslor vi har när vi är i kontakt och relaterar med andra människor, visar ofta samma mönster av hur vi tidigt kände runt våra dåvarande omsorgspersoner. Om kontakt med andra ofta medför negativa känslor, konflikter och grubblerier så kan det vara tecken på tidig otrygg anknytning. Genom att studera de olika sätt vi anknyter och har kontakt med andra idag, kan vi inte bara förstå de anknytningsstrategier barndomen lärde oss. Vi får även ett tydligt känslomässigt och mentalt material att bearbeta och processa utifrån. Om vi vill få bättre relationer så kan vi börja att notera och bearbeta känslorna som nuvarande relationer väcker. Till exempel genom reflektion, självmedkänsla och mentalisering så ökar vi självacceptans och healingförmågan. Då kan vi bearbeta och förändra villkoren i våra relationer.

Texten bygger vidare på föregående text: https://terapibehandlingar.se/psykisk-ohalsa-utvecklingstrauma/

ANKYTNINGSTEORIN KOMMER TILL

Anknytningsteorin utvecklades på 1950 talet av den brittiska psykoanalytikern John Bowlby och den amerikanska utvecklingspsykologen Mary S. Ainsworth. Beroende erfarenheterna från de tidigaste och mest sårbara tiden i vårt liv så kommer vi neurobiologisk utveckla anknytningssystem någonstans mellan trygg och otrygg. Trygg anknytning innebär förmåga att tryggt kunna knyta an och forma relationer till människor som klarar att möta våra behov idag. De andra tre anknytningsmönster Bolwby med forskartema kom fram till kallas för otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-disorganiserad. De såg att de tidiga banden mellan barnet och dess omsorgsgivare har ett mycket stort inflytande på hur den vuxne liv sedan blir. De såg att barnet sökte efter olika sätt att anknyta för få ut mest omsorg, uppmärksamhet och i bästa fall kärlek från sin omsorgsgivare. Bolwby med team såg att barn genom sin medfödda överlevnadsinstinkt automatiskt tonar in sig känslomässigt på omsorgsgivaren och på vad denne klarar av att ge. Barnet anpassar sig så gott det kan till sin förälder. Det utformar sitt anknytningsmönster för att öka sina överlevnadschanser och säkra en så bra och trygg omsorg som möjligt.

Studie: Preattachment face från födelse till 6 månader:

Bäbisar använder beteendesignaler så som att gripa, ta, gråta, le, kisa och skapa ögonkontakt för att attrahera sin omsorgsgivare. Omsorgsgivare tenderar att stanna och uppehålla sig nära sin baby när babyn bemöter omsorgsgivaren positivt. I den mån det går kommer barn att uppmuntra sina vuxna att uppehålla sig nära dem då närhet lugnar dem. Barn känner igen moderns röst, ansikte och lukt. Under de första månaderna är barnet ännu inte fäst vid sin omsorgsfigur tillräckligt för att visa att de bryr sig när de lämnas med okända vuxna. De kommer under den första tiden inte känna någon rädsla för främmande människor.

Barn internaliserar den emotionella karaktäristik som finns i deras primära relationer. Barn lär sig att reglera sina beteenden genom att förutse deras vårdares svar på dem. Genom denna interaktion konstrueras i det som Bowlby kallar för inre arbetsmodeller. Tidiga erfarenheter uppstår i samband med att hjärnan utvecklar neurala strukturer och nätverk. Barnets tidiga anknytning med omsorgsgivaren ger dem handlingsplaner eller scheman för hur att forma andra nya relationer. Detta styr hur individen relaterar till andra även som vuxen. Utifrån tidiga anknytningserfarenheter lär det sig hur det blir accepterat av i sin omgivning och vad de kan förvänta sig från sina omsorgsgivare.

THE STRANGE SITUATION

De studier som Mary Ainsworths iscensätte genom experimentet ”The Strange Situation” (Uganda 1967, USA 1971) kom att stödja Blowbys teori om att barn knyter an på trygga eller otrygga sätt.

The strange Situation test genomförs enligt följande steg (hämtat från wikipedia):
1. Modern och spädbarnet introduceras till testrummet.
2. Modern och spädbarnet är ensamma i testrummet. Modern är stilla medan barnet utforskar miljön.
3. En främling kommer in i testrummet, samtalar med modern och rör sig sedan mot spädbarnet. Modern lämnar diskret rummet.
4. Första separationen sker nu. Främlingens beteende är fokuserat mot spädbarnet.
5. Första återföreningen nu. Föräldern möter och tröstar barnet och lämnar sedan testrummet igen.
6. Andra separationen sker nu. Spädbarnet är helt ensamt i rummet.
7. Fortsättning av andra separationen sker nu. Främlingen kommer in i rummet och fokuserar sitt beteende på spädbarnet.
8. Andra återföreningen sker nu. Modern kommer in, rör sig mot barnet och plockar upp barnet. Främlingen lämnar testrummet.

Man såg att barnen i experimenten använde närvaron av en sensitiv och lyhörd omsorgsfigur som en ”trygg bas” att återvända till och våga söka sig ut på självständigt utforskande. Man såg att även de mer sensitiva, lyhörda vårdnadshavarna enbart fick trygga gensvar från barnen 50% av experimentstiden. Så även uppmärksamma och inkännande omsorgsgivare kommer att brista i kommunikationerna med sina barn. Men ju mer uppmärksam och inkännande vårdnadsgivare är desto större chans att dessa brister åskådliggörs och blir reparerade.

STILL FACE EXPERIMENT

På 70-talet genomförde den amerikanske utvecklingspsykologen Edward Tronick studier på barns anknytningssystem genom ”Still Face Experiment”. Nyfödda till några månader gamla barn studerades ihop med sin närmsta vårdnadshavare. Vid något tillfälle under testtiden upphörde vårdnadshavaren att interagera med barnet, svarade inte på barnets kommunikation utan visade bara upp ett helt stilla ansikte. Barnen började då fort uppvisa oro, upprördhet.

https://www.youtube.com/watch?v=apzXGEbZht0

Slutsatsen var att om barnet inte får varm social kontakt med sin vårdnadshavare så kommer de känna oro, upprördhet och till slut depressivitet. Mer nyligt utförda studier på 4 månader gamla barn som utsattes för ett andra ”Still Face Experience” två veckor efter det första testet, uppvisade fortare oro på sätt de inte hade gjort under det första testet. Det visade att barnet minns i hur det första experimentet slutade och hur de känt oro

Anknytningsmönster – en konsekvens av omsorgsgivares bemötande av sitt barns uttryck av känslor

Vi överför konstant emotionell information till vår omgivning liksom vi känslomässigt känner av och absorberar dem runt oss. Barn är mycket känsliga för sin omgivning – allt från tonfall, språk till värderingar och åsikter. Barns utveckling är helt beroende av sina anhörigas förmåga att se dem och förhålla sig inkännande. Barnet utvecklar en känsla av vem de är utifrån hur deras närmsta anhöriga tänker, känner och bemöter dem – såväl positivt som negativt. De behov eller känslor hos barnet som föräldern upprepat inte ser eller står ut med kommer barnet själv ha svårt att hantera, reglera inom sig.

Om mamman möter sitt barns ilska eller rädsla med egen rädsla eller ilska så kommer sannolikt rädsla/ilska väcka ytterligare rädsla inom barnet. Moderns sätt att hantera sin inre rädsla/ilska sker samtidigt som hon bemöter barnet med olika tonfall, ansiktsmimik och bemötandestrategier. En mamma som alltid uppvisar samma beteende när barnet upplever en specifik känsla kommer troligen medverka till att en fast beteendestrategi skapas i barnet när räsla/ilska uppstår inuti. En mamma som uppvisar olika reaktioner vid olika tillfällen när barnet visar samma specifika känsla kommer troligen att orsaka förvirring i barnet. Utfrån moderns bemötanden formas grundläggande övertygelser i barnet om orsakerna och konsekvenserna av att uppleva och uttrycka specifika känslor. Ett känslomässigt uttryck kan bemötas negativt av en omsorgsgivare det bemöts med acceptans av en annan.

TRYGG ANKNYTNING

Ett tryggt barn känner att det kan lita på att deras vårdgivare kan tillgodose deras behov av närhet och emotionellt stöd. Dock kommer även en trygg vårdnadsgivaren att brista ifråga om lyhördhet och förståelse. Men de kommer i högre grad att reparera skadan. Det vill säga det kommer i högre grad att i efterhand trösta sitt barn, förklara och rätta till. Detta ger barnet en inlärningsmodell för att senare kunna trösta och lugna sig själv. Tryggt anknutna barn är trygga, utforskande, glada, snabba, känsliga och konsekventa i sina beteenden. De tror och litar på att deras behov kommer att bli tillgodosedda.

OTRYGG ANKNYTNING

Otryggt anknytningsmönster skapas tillsammans med vårdnadsgivare som av olika orsaker inte klarar av att vara närvarande med barnets olika behov och känslor. När försjunkenhet, inre distraktioner med uppmärksamhetsbrister, rädsla, frustrationer, ilska och negativa förväntningar på barnet uppstår i föräldern bygger det in anknytningsbrister i barnet. Olika beteendemönster så som till exempel masochistiska, ”peoplepleasing”, sadism, psykopati, narcissism startar i de tidiga omsorgsbristerna. När barnet inte hittar en öppen, kärleksfull kontaktväg så finner det ut andra sätt för överlevnad tillsammans med sin anhörige. Strategier kan vara att antingen gå i kamp för att bli sedda, eller osynliggöra sig, förneka sina behov för att ge plats till en anknytningsstörd anhörig. På så vis säkras överlevnad genom en omedveten uträkning från barnets sida så att den anhörige bäst ska kunna se och fortsatt ta hand om barnet. Ett lugnt tyst barn kan medvetet hindra behov av rörelse, lek, tröst för att inte provocera en förälder med egna skadade anknytningsmönster. För en förälder med lite energi över kan barnets behov lätt kännas övermäktigt. Barnet börjar då hitta kompensatoriska strategier där det behöver ignorera sina grundbehov för att få kontakt, tröst med mera. Olika brister i omvårdnad så som att inte få mat vid hunger, inte gå och lägga sig vid trötthet, inte få röra sig vid rörelsebehov, inte bli sedda med respekt, kärlek och glädje väcker rädsla, ilska, sorg och apati hos barn.

Dessa osedda känslor är ofta grunden till de överlevnadsbeteenden barnet lär sig. Barnet känner intuitivt in förälderns intställning till dess benov och införlivar denna inställning till sig själva. Inte sällan är det så som självhat och inre kritiker skapas. Inlärda överlevnadsstrategier är ofta bestående av fastfrusna känslor från upplevda omsorgsbrister och anknytningstrauman. Dessa kan lokaliseras som energiblockeringar i olika muskulatur, vävnad och organ.

Otrygga anknytningsmönster innebär dysreglering i det autonoma nervsystemet där stress tenderar att överväga. Denna tidiga stress kan bland annat hämma hjärnans utveckling med olika kognitiva förmågor, minneskapacitet samt funktioner i hormonsystemet med mera. Dessa dysregleringar blir kroniskt återkommande när triggerfaktorer i omgivningen påminner om den tidigt upplevda stress. Människor tenderar att som vuxna att upprepa sina tidiga anknytningserfarenheter.

Svaren på vad vilken typ av anknytning vi haft som barn finner vi säkrast i sättet vi som vuxna söker eller undviker kontakt med andra.

OTRYGG-AMBIVALENT

I the Strange situation test uppträdde en grupp barn ångestladdat när de skiljdes från sin förälder. De grät, skrek och vankade av och ann. När föräldrarna återvänt och försökte trösta sina barn så gick inte de inte att lugna. De fortsatte tröstlöst sina beteenden. Dessa barns föräldrar uppvisade ett mer känslomässigt nyckfullt bemötandesätt än föräldrarna till tryggt anknytna föräldrar. Otrygg – Ambivalent anses utgöras av 10-15% av den amerikanska befolkningen. Människor med otryggt-ambivalent anknytning rapporterar oftare att de upplever ångest och ilska. Deras uppträdande är oftare oroligt, osäkert, aggressivt, icke konsekvent. Ibland agerar de inkännande sätt och ibland likgiltigt eller aggressivt. De har låg tillit och litar inte på andra vill eller kan vara en del i att tillgodose deras behov.

I the Strange Situation test syntes barn ur denna kategori vara mindre nyfikna på omgivningen. De var mindre benängna till att undersöka leksaker och rummet i allmänhet. De var på sin vakt i kontakten med den främmande personen, även när föräldern var närvarande. När föräldern försvann blev barnet mycket stressat. De uppträdde ambivalent när föräldern återvänt till rummet. Otryggt ambivalent anknytningstrategi blir den naturliga responsen på nyckfulla och oförutsägabara föräldrar. En undergrupp av barn noterades uppträda mer aggressivt och med ambivalent motstånd gentemot föräldern när den återvände till barnet efter testets separationsfas. En annan undergrupp barn uppträdde ambivalent passiva och inlärt hjälplösa när föräldern återvände till testrummet. Forskarteamet tolkade detta som strategier barnet lärt sig använda för att utöva kontroll på interaktionen och den respons de får av föräldern.

OTRYGG-UNDVIKANDE

Otrygg-undvikande anknytningsmönster utvecklas hos de barn som lär sig att undvika sin förälder som främsta strategi när det relaterar till sin förälder. Undvikandestrategi uppstår när omsorgsgivaren avvisar eller inte klarar av att bemöta barnets behov. Undvikandestrategier blir då ett sätt att hantera smärtan av misslyckade tidigare försök till kontakt och behovstillfredsställelse. Som resultat börjar barnet även att negligera sina känslor och behov. Det ignorerar då även känslomässiga signaler med information och vägledning till hur att börja anknyta med människor. Individer med undvikande anknytning blir mindre utforskande och nyfikna. De är emotionellt distanserade, oengagerade och svarar sämre på andras tilltal. Det tror oftare att deras behov inte kommer bli tillgodosedda än individer med trygg anknytning. I ”Strange Situation test” visade barnen i denna grupp mycket lite stress när föräldern lämnade rummet. Barnen visade heller knappt några positiva känslor gentemot föräldern när denne återvände till rummet. En undergrupp ignorerade sin förälder vid återkomsten. En annan undergrupp visade tendens att närma sig för att därefter ignorera och gå bort från föräldern. Barnen var heller inte nyfikna på omgivningen i rummet, detta oavsett vem som befann sig närheten.

OTRYGG-DESORGANISERAD

Inkonsekvens i bemötandestrategier skapar ofta ambivalens, osäkerhet och oro i barnet. Otrygg – Desorganiserad anses utgöra 10-15% av befolkningen i USA. Individer ur denna grupp har noterats uppträda aggressivt, deprimerat, likgiltigt eller som totalt passiviserade. Ibland svarade de inte på tilltal och tendensen att vilja utnyttja andra på olika sätt är högre i denna grupp. De kan uppvisa starka affekter på grund av att rädsla väckts tidigt inom dem. De tenderar att själva uppträda på sätt som för andra är skrämmande. I ”The Strange Situation” test så grät vissa barn under separationsfasen från mödrarna. Mödrarna förmådde sen inte trösta barnen efter att de återvänt till rummet. Därefter noterades barnen börja undvika sina mödrar. De kunde till exempel kura ihop sig vid dörren ut och uppvisa störda beteenden så som att vagga sig själva eller slå sig själva. Barn till allvarligt deprimerade mödrar och till mödrar som hade upplevt personlig förlust innan barnets födelse, uppvisade oftare desorganiserat anknytningsbeteende. Barnen saknade helt strategier för att få att tillgodose sina behov. I inspelningar från the Strange Situation Procedure, syns dessa barn lite smått närma sig den främmande personen i rummet som i önskan av tröst. Därefter sågs de förlora muskulär kontroll och då ofta falla till golvet, som överväldigad av rädsla för att den främmande personen kunde vara potentiellt farlig.

Stress föder mer stress… lugn föder mer lugn

Ju mer barnen erfor ångest och blev upprörda som svar på att förälderns oförmåga att förhålla sig intresserade och lyhörda gentemot dem desto sämre förmåga till egen stressreglering såg man att barnen hade. Ju större stressaktivering i det sympatiska nervsystemet hade de. Varje stressreaktion förstärker den befintliga känslan av otrygghet med motsvarande stressloop i de neurala nätverken. Stressen skapar negativa erfarenheter av mänskliga interaktioner som i sin tur förstärker stressen. En fortgående process som fortsätter generation efter generation.

Att vända otrygg anknytning till trygghet kan ta lång tid men är mödan värd. Jag ger sessioner för att landa i, känna in och gå stegvis och försiktigt fram bland ofta snåriga såriga känslor. Terapi genom andning, möte med bilder, minnen, scener, inre barn och personlighetsdelar kan leda till healing av problematisk anknytning. Ett försiktigt arbete på egna villkor undersöks kroppens minnen i form av frys-, flykt- kamp- dissociationstillstånd olika känslor, återkommande tankemönster, smärtproblematik och spänningsrelaterade fysiskt blockeringar.

Referenser:

P. MC ke ever . M..Sci B BTRS practioner. Understanding trauma: Our body, mind & emotions.

The Science of Emotions & Relationships | Huberman Lab Podcast

https://sv.wikipedia.org/wiki/Strange_situation

https://en.wikipedia.org/wiki/Attachment_theory#Disorganized/disoriented_attachment