Etikett: Psykisk (O)hälsa

Hjärnans tidiga utveckling är viktig för hur individens framtida liv kommer att bli. Men hjärnan fortsätter att växa livet ut. Enligt forskare har hjärnan en medfödd förmåga att adaptera till nytt och förändra sig genom att skapa tillväxt i nervförgreningar. Hjärnans förmåga till tillväxt kallas neuroplasticitet. Neuroplasticiteten påverkas av de livserfarenheter vi gör, den miljö vi vistas i, de relationer vi har samt hur väl vi önskar lära oss av och adaptera till livsförändringar.

HJÄRNANS PERSONTYPISKA NEUROSTRUKTUR VÄXER FRAM GENOM VÅRA TIDIGA ERFARENHETER

Hjärnans strukturer växer fram genom samtidig kontakt med anhöriga. Upplevelser och erfarenheter under tiden som spädbarn och till och med som foster kan lägga grunden till vår personlighet. Tidiga erfarenheter kan påverka vilka gener ur vår genbank som stärks, utvecklas samt på vilket sätt. Detta formar vår personlighet. Nervbanor i våra många hjärnstrukturer kommer att stimuleras och skulpteras olika, öka eller minska utifrån de erfarenheter vi gör. Detta pågår livet ut.

OTRYGG ANKNYTNING OCH UTVECKLINGSTRAUMA

Utvecklingstrauma startar redan under tiden i livmodern och ackumuleras genom barndomen. Barnet lär sig att reglera stress genom att föräldern kunnat spegla och lugna barnet på adekvat sätt. Vid otrygg anknytning så finns ingen där som kan lära barnet hur det kan lära sig reglera och lugna ner sina känslor. Misslyckade tidiga kontaktförsök leder till traumatiska känslor utan anhörigstöd för hur att reglera dessa. När ingen finns där som stöd och tröst och som kan bringa klarhet i uppstådda situationer så kommer förvirring och stress byggas upp fysiologiskt såväl som psykologiskt. Misslyckade aknytningserfarenheter lagras som implicita minnen i limbiska systemet vilka sedan kommer uttryckas som automatiska somatiska stressreaktioner. Relationsbyggande och kontaktförsök ligger sedan till grund till mer eller mindre misslyckande relationsmönster i vuxna år.

För mer information om Anknytningssystem läs: http://terapibehandlingar.se/vilket-anknytningsmonster-har-du/

Ju mer stress barnet upplever desto mer aktivt och rikt på nerver och vävnad blir de neurala nätverken i hjärnan som är aktiva under stress. Det är områden i det limbiska systemet med Amygdala samt Hypotalmus – Talamus – Binjurebarken det så kallade HPA-Stress- axeln. För mer om det limbiska systemet läs bloggen ”hjärnskola”. Dessa nätverk och organstrukturer kommer att förstärkas hos stressade barn. Häga nivåer av stress byggs upp bland annat genom i brister i kontakt, samvaro och interaktioner med omsorgsgivare och viktiga andra. Kvalitet och kvantitet på ögonkontakt, tonfall och ansiktsmimik har stor påverkan på olika neurala nätverk. Kortare eller längre störningar i kontakt i tidig barndom kan medföra att HPA-nätverket växer och ge olika grader av stressreaktioner för lång tid fram i livet.

Mindre trygga omsorgsgivare kan medvetet eller omedvetet inrikta sig på att aktivera HPA-Axeln hos barnet som en del av samvaron och uppfostran. Ju mindre trygg uppväxt en förälder själv har haft har desto större risk att dennes psykiska mående oavsiktligt kommer att aktivera HPA-axeln hos barnet. Barn som har en lätt aktiverad HPA-axel blir oftare upprört, argt, ledset, oroligt, klängigt, undvikande, ensamt eller får andra överdrivna beteenden. När barnet inte låter sig lugnas eller klarar av att lugna sig själv kan detta indikera att det har ett otryggt anknytningsmönster.

För att bygga upp ett tryggt anknytningsmönster så behöver barnet uppleva en tillgänglig och närvarande omsorgsperson. En person med snälla ögon att titta in i, ett vänligt tonfall och med ansiktsmimik som inte alltör ofta röjer bakomliggande negativa känslor.

APUNGES BETEENDE VID FÖRLUST/SEPARATION FRÅN SIN MAMMA – studie från 1984 – Parellell med människans beteende

På grund av de många parallellerna med mänskliga beteenden valde ett forskarteam vid Institute of Medicin att studera icke-mänskliga primater. Djur visar samma slags känslor som människor och har många liknande biologiska funktioner. Studien ville få svar på som händer när apungar hindras från kontakt med sina omsorgsfigurer. Detta för att få bättre kunskap i hur sorg uppstår och för att kunna dra paralleller till mänskliga reaktioner av sorg och förlust. Vad man såg var att sorgens uttryck hos apungar i princip är identiskt med mänskligt beteende.

En sann historia om en liten apunge

Forskarteamet följde en 6 månader gammal aphane som de separerade från dess mamma. Apungen lekte först bekymmerslöst med två andra apungar när han upptäckte att hans mamma försvunnit. Det gjorde honom fort upprörd. Han rörde sig snabbt i rummet och började skrika och gråta. Han slutade genast att leka med de andra apungarna och upphörde att utforska leksaker och föremål i rummet. Han visade ett distraherat, okoncentrerat beteende. Hans kompisar försökte locka tillbaka honom till nya lekar vilket resulterade i korta förvirrade möten. Han grät som ett spädbarn och fortsatte att söka efter sin mamma.

Efter några timmar lugnade apbabyn ner sig något. Dock uppstod olika händelser som åter triggade igång kraftfulla gråtattacker och känslomässiga reaktioner. Tiden för insomning utlöste gråtattacker och agitation. Utbrotten minskade gradvis. Han drog sig alltmer undan och inriktade sina aktiviteter enbart mot sig själv. Han beteenden blev repetitiva, han började suga på tummen och manipulera sitt kön. Ungen blev allt mer uppgiven, letargisk och svarade allt mindre på kontaktförsök. Snart klarade han inte hålla sin kropp normalt upprätt. Hans ansikte vändes neråt och han blundade ofta fast han inte sov. Det depressiva beteendet fortskred i oförminskad form under lång tid därefter.

(Institute of Medicine (US) Committee for the Study of Health Consequences of the Stress of Bereavement; Osterweis M, Solomon F, Green M, editors.) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK217852/

Från detta går att dra ganska tydliga mänskliga paralleller. Studier visar att det räcker med att omsorgspersonen är psykologiskt frånvarande, till och med för bara en kortare tid för att skapa oro i barnet.

Otrygg anknytning gör att mödrar bland Makaker apor misshandlar sina avkommor

Ett annat forskarteam undersökte orsaken till varför vissa mödrar bland Makake apor misshandlar sina avkommer. Forskarteamet följde en apmamma som endera misshandlade eller ignorerade sin apunge när denna sökte omsorg. Teamet konstaterade att modern samtidigt med sina destruktiva beteenden även visade tecken på intensiv ångest i relationen till sitt spädbarn. De gjorde antagandet att modern led av en känslomässig störning som kan jämföras med Bolwbys modell för Otrygg anknytning.

Studien pekar på att anknytningsstörningar är orsaken till att mödrar misshandlar sina ungar, för djur så väl som för människor. (Ambivalence in monkey mothering. Infant abuse combined with maternal possessiveness)

https://journals.lww.com/jonmd/Abstract/1984/02000/Ambivalence_in_Monkey_Mothering__Infant_Abuse.7.aspx

SYMPTOM PÅ UTVECKLINGSTRAUMA

• När stress- och HPA-axeln aktiverats till kroniska nivåer så hindrar det barnets kapacitet att själv sänka sin ångest. Detta är orsaken till varför traumatiserade barn ofta överreagerar vid mindre stressorer och sedan har svårt att hitta lugn själva.
• Känslomässigt och fysiskt passiviserat nedfryst stelnat läge, hyperaktivitet, hyperalert, dissociativt tillstånd.
• Sociala möten sker i paradoxen av att både vilja närma sig och samtidigt undvika andra.
• Ofta uppleva kamp-flykt-frys reaktioner i ett slags nedfryst läge utan förmåga att agera. • Kroniskt hyperalert tillstånd, rädsla, ångest med störningar på minnesförmåga och koncentration.
• Hjärnan ställs på högvarv när trauma är kronsikt ställt in perceptionen att scanna av omgivningar. Detta för att förutse och kunna försvara sig från nya framtida attacker och trauma.
• Hypersensitivitet gentemot stimuli som kan vagt påminna om det ursprungliga traumat.

Kroniska skuldkänslor, skam, självklander och låg självbild – kan vara symtom på utvecklingstrauma.

Kronisk skam är en vanlig beståndsdel i ett tidigt otryggt anknytningsmönster. Det uppstår när tidiga basala behov av närhet, förståelse, omsorg inte tillgodosetts. När önskan om känslomässig kontakt eller behovsuppfyllelse avbryts i barnet skapas skam, smärta. Barnets tolkning av sina normala behov är att de är destruktiva och som en belastning. I det växande barnets självbild byggs då upp på sig själv som utifrån omsorgsbristerna. Det kan börja tolka sig själv som att de är en börda, en belastning, att deras själv är destruktivt. De kan börja uppleva att de förtjänar eller trubbar av för destruktiva, respektlösa, manipulativa. nonchalanta, svekfulla, våldsamma omvärldsbemötanden. Individens tendens till förminskning av effekterna av traumat är stor. De kan hålla en reviderad eller förmildrande uppfattning om de övergrepp de utsatts för. Idéer om att deras förövare har rätt, är kraftfull och har mycket inflytande kan leda till fortgående otrygghet även om övergreppet har slutat sedan länge. Individen kan rättfärdiga sin förövares beteenden genom att tankar att hen är destruktiv och förtjänar att bli dåligt behandlad. Genom tankar om att ”Ont ska med ont fördrivas” så kanske hen kan bli en bättre person. (Vanlig inställning inom sekter) Fysiologiskt och psykologiskt kommer individen att lätt att överväldigas av ångest eller skräck eller stanna i hyperalert läge och känslomässigt ”släcka ner”, stänga av som om man vore en elektrisk apparat.

• Dissociation kan vara vanlig reaktion hos vuxna som resultat av förnekade tidiga omsorgsbehov. Dissociation kan innebära upplevelse av fysisk bortdomning, som att gå i dimma, bli disträ, ofokuserad, okoncentrerad, utanför sig själv, inte vara i kontakt med sig själv och sin kropp. Dissociation kan innebära att inte kunna fokusera och koncentrera sig.
• Fysiska smärtsymdrom uppstår ofta som resultat av tidig omsorgsbrist. Många som har befriats från sina smärtsyndrom uppger att det skett först när de i symtomen mött en djupare existerande smärta eller skam.

Hjärnan är formbar och går att träna om genom livet.

Hjärnan har vuxit klart när vi är ca 25 år. Många är tillväxtfaser ska hjärnan gå igenom innan. I puberteten ökar kontakten mellan prefrontala cortex och amygdala. I prefrontala cortex finns dopamincenter som är involverat motivation, beslutsfattande, och sätta upp framtidsmål. Genom prefrontala cortex kan vi trycka bort oönskade handlingsimpulser.

I puberteten testar och lär sig ungdomar hur olika beslut och handlingar landar ifråga om känslomässig belöning och bestraffning. Oftast handlar det om att prova olika beslut i sociala möten med omvärlden. I takt med att sociala interaktioner upplevs som belönande utvecklas motsvarande neurala nätverk koppat till dopaminrika centra i prefrontala cortex. När sociala interaktioner misslyckas involveras amygdala och andra kopplade stressrelaterade strukturer och neurala nätverk tränas in.

Det sociala utforskandet under tonåren är en fortsättning på det tidiga bandet mellan barnet och vårdgivaren.

En god tidig anknytning skapar en trygg grund för barnets personlighet att utvecklas. Trygg anknytning blir bestående genom frekvent dopamin och seratonin insöndring. Detta till skillnad från att växa upp med anknytningsbrister med höga nivåer av stresshormoner i kroppen. I den trygga anknytningen är vårdgivaren fysisk med barnet på ett mycket lugnande sätt. Av vikt spelar att föräldern ser med stora och vidgade ögon på barnet. Det förstärker den trygga basen varifrån barnet sedan upptäcker världen. Den storögda interaktionen med föräldern ökar dopaminfrisättningen i barnet. Det kan ses genom att barnet vänder sig bort som om det blir för mycket. På detta sätt driver den trygga anknytningspersonen olika belöningssystem i barnet, så som det endogena opioidsystemet, serotonin och oxotocyn, som ju alla är kopplade till njutningen av stundens vara, här och nu.

Det sociala utforskandet som sker i tonåren är en förlängning av den tidiga interaktionen med vårdnashavaren. Det går ut på att finna balans och reglering av nervsystemet. Puberteten innebär en ökad neural anslutning till känslor där belöningssystemen involveras inklusive amygdala med ökad hotdetektion.

När man som vuxen vill personlighetsutveckla sig eller läka ut trauman så behöver den prefrontala cortex samarbeta med limbiska systemet och amygdala. Den prefrontala cortex frisätter läkningens dopamin. Dopaminet är närvarande när man med hjälp av prefrontala cortex reflekterar över och synliggör de stressrelaterade minnen som ligger lagrat i limbiska systemet. När man i kontakt med stress och traumatiska känslor och minnen samtidigt ser sina problem ihop med ljus och helande sensationer, så samarbetar dessa center i hjärnan.

Fler referenser:

R. Karr-Morse, M.S Wiley. ”The Role of Childhood Trauma in Adult Disease”
P. MC keever . M..Sci B BTRS practioner. Understanding trauma: Our body, mind & emotions.

Psyket är ett invecklat system av många registrerande, transformerande, vidareförmedlande, samberoende organ. Till exempel har kinesisk medicin i årtusenden hävdat att inälvor så som lever, njurar, mage, tarmar och andra inre organ samverkar och formar våra känslor och humör. Nu verkar ökad forskning stödja denna övertygelse

MAGEN SKAPAR KÄNSLOR

Mag- och tarmkanalen är täckt med massor av neuroner och proteiner. Dessa har till uppgift att kommunicera och styra funktioner. Det ingår i ett system av nerver som kallas för Enteriska Nervsystemet ENS. ENS är tillsammans med Sympatiska Nervsystemet och Parasympatiska Nervsystemet en del av det autonoma nervsystemet. ENS förmedlar information till hjärnan om tillstånden i mage och tarm. ENS är involverad i matsmältning men även i att hantera fysiska reaktioner som till exempel stressens påverkan i magen

När vi föds är inte ENS fullt utvecklat ännu. I takt med att vi utvecklas så kommer ENS integreras med både matsmältning och immunsystem. ENS fungerar i samverkan ANS, med stress, kamp- flykt och lugn och ro mekanismerna. Stress under tidig uppväxt påverkar utveckling i ENS negativt ifråga om matsmältningsförmåga, immunförsvar och näringsupptagningsförmåga.

Magen hjälper till produktionen av må-bra-signalsubstanser

Hos varje människa skapas över 100 triljoner mikrober av vilka 80 % finns i tarmsystemet. Mikrober anses stå för produktionen av de 30 huvudsakliga signalsubstanser som förmedlar budskap i våra kroppar. Häribland dopamin och 90 % av serotonin. Mikroberna tar inte bara emot födan, utan hanterar även sensorisk information från yttre stimuli i miljö och sociala interaktioner. Mikrobernas tillväxtmiljö är sårbar för stress, ångest, depressioner. När vi upplever en viss typ av stress så dör även en motsvarande form av mikrober vilket påverkar produktionen av neurotransmittorer/signalsubstanser. Detta påverkar i sin tur hur vi mår i våra kroppar, vilka känslor som alstras, vilka centra som aktiveras i hjärnan ifråga om förmåga eller oförmåga till klarhet, medvetenhet, kreativitet. Störda balanser i dopamin och serotonin brukar observeras hos personer med depressioner, schizofreni och andra psykiska funktionsnedsättningar. Obalans i serotonin- och dopaminnivåer kan även leda till en rad fysiska sjukdomar.

https://www.theatlantic.com/health/archive/2015/06/gut-bacteria-on-the-brain/395918https://sv.wikipedia.org/wiki/Enteriska_nervsystemet

Intuitivt terapiarbete kan ge ökad insikt kring smärtreaktioner och fysiska funktionssänkningar

Holistisk Samtalsterapi

Kanske vi har kroniskt spända axlar, en ofta krånglande IBS mage, eller återkommande migränattacker. I symbolterapi kan vi börja undersöka olika symtom genom inre gestaltande och bildform. Inre bilder kan ge information om när symtomen ökar eller minskar, hur de hänger ihop med olika livshändelser, om budskap finns som vi kan lära oss av, insikter om hur vi kan förbättra tillståndet. Kanske det är möjligt att öppna upp för minnen, känslor så som sorg, ilska och genom detta påbörja en väg mot läkning

https://terapibehandlingar.se/massage-lugn-beroring/symbolterapi-med-beroring-pa-massagebrits-2/

SAMBANDET MELLAN MAGEN OCH GOD SJÄLVTILLIT, SJÄLVKÄNSLA

”Magkänsla”, på engelska ”gutfeeling”, är ett uttryck för att vi i magen känner något om en situation utan att vi kan förklara varför. Ett finare ord är interoception. Interoception baserar sig på vår förmåga att uppfatta och agera utifrån de fysiska inre sensationer vi får som gensvar på upplevelser utanför oss. Magkänslan och interoceptionen består av signaler på om vi är i trygghet eller i fara. Att ha god interoception eller magkänsla innebär god självtillit, det vill säga att vi litar på att det vi känner är rätt för oss att agera på. Ju mer traumatiserade eller stressade vi är desto mer tenderar vi att ignorera kroppsbaserade känslor sensationer och interoception. Det leder till att vi känner att vi inte kan lita på oss själva med känsla av allmän otrygghet

SAMBANDET MELLAN MAGEN OCH VÅR PERSONLIGHET

Näringsfrämjande tillväxtmiljö för mikrober sker både genom hälsosam mat och genom positiva, trygga sociala relationer. Stress i uppväxtmiljön kan ge kroniska funktionsförsämringar i viktiga organ. Vid ett stresspåslag kommer processer i immunförsvar, reproduktions- och matsmältningssystem naturligt att kortvarigt avstanna. All energi behövs till kamp- flyktreaktionerna. När krisen är löst eller hotet försvunnit kan alla livsuppehållande processer återgå i cirkulationssystem och organ. Om vi under barndomen ofta eller ständigt känt oss sårade, ofta eller ständigt behövt vara på vår vakt, så kommer kamp- och flyktmekanismerna ofta eller ständigt vara påställda.

Stressnivåerna kan komma att bli kroniskt höga när kroppen alltid är beredd på nya faror. Det tar energi från immunförsvar, matsmältning med mera. Genom barndomen lagras minnesscheman baserat på tidiga interaktioner med anhöriga. Dessa lagras bland annat i hjärnans limbiska system i form av implicita minnen för automatiserade beteendestrategier innehållande kamp och flyktreaktioner. En hel personlighet kan formas utifrån hög aktivering av det sympatiska nervsystemet, SNS. Med ett ofta eller ständigt aktiverat SNS märker vi inte att stress blivit normalläget. Det kan då det vara svårt att förstå hur och varför olika fysiska och psykiska problem uppstått.

Andnings- och Rörelseterapi kan ge bättre magkänsla och bättre interoception

Aktiverande andningsterapi är basen i andningsbaserad traumahealing så som i BBTRS. Det ökar och tränar upp medvenhet om våra kroppssignaler och behov här och nu. Aktiv andning aktiverar sympatiska nervsystemet och genom det kommer vi i kontakt med vår fysiska stress- och traumareaktioner.

Fysisk smärta, spänningar är ofta resultat av kroppens olika sätt att spjärna emot för att slippa känna känslor

Biodynamic Breath and TraumaReleaseSystem är en terapi som först tränar fokus på trygga sensoriska platser i kroppen. Pendling mellan sensoriskt trygga, lugna fysiska platser sker med aktiverande andning. Aktiverande, kraftig andning intensifierar upp den stress vi tidigare i livet lagrat i kroppen. Under sessionen ges kroppen möjlighet till fria uttryck för att förlösa stressen ur systemet. Rörelse, röstutlevelse, toning, egenmassage, stretch, meditation och varande i trygghetsförknippade fysiska tillstånd är innehållet och träningen. Stressaktiverande andning sker under mycket reglerade former i noga samspel med klient. När stress och traumarespons ökar inom klienten genom andningens påverkan återgår sessionen till den uppövade tryggheten inom individen. Den trygga platsen ger även den självhealing som vi alla är kapabla till.

SOCIAL ÅNGEST, FOBI INNEHÅLLER FÖRVRÄNGD TOLKNING AV MAGENS & KROPPENS SENSATIONER

Social ångest störning (SAD) är ett exempel på där forskning konstaterat att tolkning av fysiska sensationer kommer medverka i den sociala självuppfattningen. I SAD kommer personens negativa förväntan på sociala interaktioner förhindra verklighetsnära tolkning av det som händer. Forskning visar att SAD aktiverar delar av hjärnan så som insula, dorsal anterior cingulate (dACC), dopaminerga systemet (striatum).

Sensoriska tryck, sammandragningar, rörelser i inre organ, i diafragma, andningsrytm är kroppsliga tillstånd som har betydelse för alla individers humör och subjektiva inre värld och reflektioner. När en människa upplever en hotfull situation kommer kroppsliga stressreaktioner att utlösas. Andning kommer att öka och stresshormoner produceras. Kroppen försätts i kamp- och flykt tillstånd med aktivering i muskler och andra organ. För barn är detta traumatiska upplevelser som kommer att integreras med dessas självbild. När sociala situationer tidigt varit problematiska kommer stress associeras till social förmåga. Negativa bilder, känslor, tankar på ”hur jag är” kommer att associeras med liknande situationer. Enbart en tanke behövs på tidigare obehag för att samma alarmerande kroppsliga signaler ska uppstå.

Detta bygger en självbild baserat på misslyckanden. En individ med SAD kommer på så vis att ha en mental negativ förväntan på sin sociala insats. Den negativa förväntningen kommer att överskugga en mer sann tolkning av vad som verkligen händer i sociala situationer. Den negativa förväntningen genererar en slags mental blockering för att korrekt uppfatta de inre fysiska sensationerna så som kommer från till exempel mage, bröstkorg och andra delar. Den mentala föreställningen är alltså inte är synkron med de verkliga fysiska sensationer som uppstår inom individen i en ny social situation. Personen har en stark mental idé om sin sociala insats som ger en förvrängd verklighetsbild. Det förhindrar objektiv analys både av det som sker inom och utom individen.
https://cptsdfoundation.org/2019/04/11/the-neuroscience-of-shame/

Hjälp för den med social ångest:

Kroppsmedvetenhet, kroppscanning, självmedkänsla

Kroppsscanning fokuserar på kroppens signaler och sensationer här och nu. Genom daglig träning på att notera sensationer inom en, om så bara 5-10 minuter, känna in varje del kan medföra att vi släpper den mentala tolkningen. Det kan öka insikt för vad som verkligen händer fysiskt i en ångestprovocerande situation. Och även dra bort tankarna från tidigare katastrofskapande bilder.

Att träna på att uppmärksamma och känna in positiva fysiska förnimmelser till exempel genom att sätta ord på dem, kan öka lugn och avslappning. Så som ”avslappad, flödande, varm, mjuk, skön, lugn, pirrande, vibrationer, livfull”. Det i sin tur kan träna uppmärksamheten på att känna det fysiskt positiva även när mer hotfulla triggande situationer uppstår.

Referenser:
P. MC keever . M..Sci B BTRS practioner. Understanding trauma: Our body, mind & emotions.

När vi varit med om en situation som triggat ångest eller andra traumatiska känslor så skapar detta samtidiga stressreaktioner i vår kropp och hjärna. En stressutlösande händelse kan dels trigga en överdriven känslomässig reaktion där händelsen är liten i förhållande till reaktionen. Då handlar det oftast om att vi varit med om svårare situationer tidigare som nu gjort oss extra sårbara. Allt som påminner om den historiska situationen eller situationerna väcker nu starka reaktioner om och om igen. Eller så står vår reaktion i proprotion till faran i händelsförloppet då hot och fara varit verkliga och överhängande. Oavsett vad den utlösande situationen består i så är stressförloppet i kropp och hjärna ganska lika. Förstås med skillnader i styrka och duration.

Stress ökar hormonnivåer

Det som händer är att kroppen ställer in sig i beredskap på att överleva hot och fara. Hjärnans, nervernas och hormonernas system för alarm om fara slås på och ibland slås det aldrig helt av. Detta ger omedelbara påslag i det system som styr och sprider hormoner genom blodomloppet, det endokrina systemet. Stressens hormoner består bland annat av adrenalin och kortisol och förmedlas genom det endokrina systemet. Endokrina systement ser till så att binjurarna utsöndrar stresshormonerna ut i blodet. Det får oss aktiva, alerta så att vi kan försvara oss, rädda oss undan, springa eller spela död (dissociera) i flykt, frys eller kamp-tillstånd. Det får oss att gå på högvarv. Stress kan hålla oss försvarsinställda eller sysselsatta med strategier för att undvika olika triggande situtationer.

Olika nivåer av stress ligger till grund i våra invanda överlevnadsstrategier för social samvaro där vi pressar oss själva för att vara effektiva, högpresterande eller perfeka, snälla och anpassade och så vidare.

Olika typer av stress har koppling till olika sätt att hantera stress

Viss stressforskning har kommit fram till att det finns olika typer av stress som är kopplade till varierande sätt att hantera stress. Olika stressreaktioner aktiverar olika fysiologiska samverkanssystem mellan strukturer i hjärnan, inälvsorgan, hormoner, transmittorsubstanser med mera. En forskargrupp såg två olika strategier i hur människor hanterar stress. De såg att den ena gruppen hanterade stress genom att gå till försvar i ”fight-flight” som reaktion. Den andra gruppen reagerade genom att underkasta sig. ”Fight-flight” aktiverar adrenalin och noradrenalin och är något som utsöndras även när vi högpresterar. Stressreaktionen ”underkastelse” involverar hormonet kortisol. Kortisol ökar vid reaktioner som passivitet, hjälplöshet samt vid långvarig stress.

Handlingsmönster vid stress kan aktivera tidiga anknytningsmönster

Att ofta hamna i stess kan handla om tidiga inlärningsstrategier när vi som små lärde oss hur vi kunde anknyta till våra anhöriga. Inte sällan aktiveras stress i relationer till andra direkt eller indirekt. I bloggen Anknytningsmönster djupdyker vi barns strategier för hur de bäst kan bevara kontakt och anknyta till sin omsorgsperson. Om vi vuxit upp i en otryggt ambivalent anknytningssituation kan inlärda beteenden vid stress vara att antingen uppträda aggressivt eller passivt. Se blogg för anknytningsmönster

Stress kan hindra signaler till vissa processande funktioner i hjärnan

Hjärnan styr och skickar signaler med information till andra delar av kroppen om att öka de stresshormonella insöndringarna. Onormalt höga stressnivåer kan ibland bli normalläget. Kroppen behöver då ta energi från andra funktioner. Det endokrina systemet som även ser till så att näringsämnen bryts ner och omsätts till energi, måste nu sättas på ”hold”. Detta för att ge energi till hålla stresshormonerna på hög nivå, så att kroppen är alert, vaken att fly eller försvara sig vid hot och fara. När näringsämnen inte bryts ner på grund av stress kan andra problem lätt uppstå, så som nedsättningar i matsmältningfunktioner.

Till exempel så kan signaler hindras från att nå strukturer i hjärnan som kan sortera och skapa mening i händelser, t.ex. i prefrontala cortex. Är stress och traumatiska känslor lätt aktiverat i oss kan det även bidra till negativa konsekvenser för minne, inlärning, förmåga att reglera känslor, utvecklas socialt med mera. Dessa stress- och trauma reaktioner hämmar, stänger av och stryper känslor och förmåga att känna och vara mer närvarande i kroppen.

Traumatiska händelser och stress som lever kvar fysiskt kan leda till tillstånd av adissociation, känsla av vara bortdomnad från sin kropp, avskuren livet och avsaknad på kontakt med sitt känsloliv. Regelbundet upplevd stress och traumatiska känslor kan medföra svårigheter i att kunna sortera, finna mening och sätta händelser i sitt sammanhang. Att vända blad, gå vidare och göra avslut blir svårt om hög stress lever i nervsystemet.

Stress skadar kroppen på olika sätt och kan på sikt generera stressjukdomar så som: hjärt- och kärlsjukdomar, hjärtinfarkt, magsår, sömnproblem, utmattningssyndrom, depression, försämrad matsmältning, förstoppning, försämrat immunförsvar, koncentrationssvårigheter, inflammationer i muskler och leder. Dessa sjukdomsförlopp sker oftast genom omedvetna processer.

Återhämtning

Det är viktigt att hitta bra metoder för avslappning och återhämtning. Vi behöver också medvetandegöra varför och vilka situationer som stressar så att vi kan htta andra mer positiva vägar ut ur det.

Vad är det som händer neurobiologiskt vid stress och trauma?

Nervsystemet är indelat i två system, centrala och perifera nervsystemet. Till det centrala nervsystemet hör hjärnan och ryggmärgskanalen i ryggraden. Centrala nervsystemet utgör center för kontroll och tolkning och integrering av information. Perifera nervsystemet består av 31 ryggmärgsnerver och 12 hjärnnerver. Ryggmärgsnerverna förmedlar information från ryggmärgskanalen och ut i kroppens alla muskler, vävnader och organ och tillbaka igen. Även hjärnnerverna förmedlar information till hjärnan och ut i kroppens alla vävnader och organ och tillbaka igen. I det perifera nervsystemet finns det Autonoma nervsystemet (ANS) med det Sympatiska (SNS) och Parasympatiska nervsystemet (PNS). Dessa system reglerar hjärtrytm, andning, sömnrytm, matsmältning. Genom det sympatiska nervsystemet sker aktiviteter som kräver mer energi av kroppen. Vi behöver det sympatiska nervsystemet för att genomföra fysiskt mer ansträngande aktiviteter som att gå, cykla, resa oss från soffan och aktivera oss. Vi behöver en viss adrenalininjektion med ökat blodtryck och hjärtrytm för att kunna sätta igång aktiviteter och få saker gjorda. Men adrenalinet måste upphöra efter en viss tid. Det parasympatiska systemet fungerar tvärtom. Det sänker aktivitet och energiomsättning. När kroppen vilar så sker det genom det parasympatiska nervsystemet via processer som sänker blodtryck och hjärtfrekvens.

Sympatiska nervsystemets processer

Sympatiska nervsystemet SNS höjer energiomsättning och aktiverar kamp- eller flyktresponserna. Skickar signaler från centra i hjärnan via endokrina systemet till binjurarna att frisätta hormoner så som adrenalin och noradrenalin. Blodsockret höjs samtidigt som hjärtrytm, blodtryck ökar och mer blod pumpas ut till musklerna, stimulerar utlösning hos man. Matsmältningen saktas ner, salivutsöndringen minskas och luftrören slappnar av. Pupillerna vidgas, urinblåsan slappnar av. Sympatiska systemet sätter igång psykologiska funktioner som: Målorienterad, aktivitet, tempo, fokus, koncentration, extrovert förhållningssätt.

Parasympatiska nervsystemets processer

Parasympatiska nervsystemet PNS Lugnar kroppen för att spara och upprätthålla energi. Sänker hjärtslag och blodtryck. PNS sänker spänningar och aktivering i muskler. Saktar ner och fördjupar andning. Gör att urinblåsa dras samman, stimulerar erektion av könsorgan, ökar salivutsöndring, stimulerar aktivitet i gallblåsan, bronkerna dras samman. Parasympatiska systemet sätter igång psykologiska funktioner som: Avslappning, får oss att sakta ner och ser de större, övergripande sammanhanget av saker, tar in intryck, introvert förhållningssätt, processorienterad

Det är viktigt för hälsan att dess två system är i balans. När nervsystemet kommer i obalans längre perioder så kan det leda till att man antingen fastnar i ett hög aktiverat läge där man blir kaotisk, splittrad, orolig, ofokuserad, överkänslig.

Eller så fastnar man i ett avslaget läge där man ”stängt av”, upplever hjärndimma, känner sig splittrad, saknar motivation, känner sig apatisk och som i dvala. Man kan uppleva båda ytterligheterna

När det parasympatiska nervsystemet aktiverats leder det energisänkning. I trötthetssyndrom är det parasympatiska systemet ständigt aktiverat. Symtomen kan komma med yrsel, låg puls, lågt blodtryck, trötthet, muskelsvaghet, svimningskänsla och magbesvär. Som följd vill många minska sina sociala kontakter och isolera sig. Depression, handlingsförlamning och trötthet är symtomen med flera.

Limbiska systemet, inlärning, stress och trauma

De centra i hjärnan som är aktiverade vid stress och traumatiska upplevelser kallas det limbiska systemet. Olika mindre hjärnorgan räknas in i det Limbiska systemet.

Det limbiska systemet kallas ofta för känslohjärnan. Det styr över reaktionerna hos det autonoma nervsystemet ANS med SNS och PNS. Det limbiska systemet medverkar i hjärtrytm, blodtryck, andning, minne och stressnivåer. Det är med och styr hormon balanser och påverkar vårt humör. Det limbiska systemet tar emot information från våra sinnen och översätter denna till smärta eller njutning och är till exempel involverat i sexuell njutning. Systemet har minne för både behagliga och traumatiska upplevelser och uppfattar inkommande hot i nutid. Överlevnad och beteenden som leder till minst smärta är limbiska systemets fokus. Denna styrs av minnen tidigare erfarenheter. Limbiska systemet hämmar eller kontrollerar impulser för utlopp av aggressiva, våldsamma beteenden och känslor så som ilska och rädsla. Detta är kopplat till minne av social eller fysisk bestraffning vid sådana känslor och beteenden. Dock saknas förmåga att moraliskt bedöma rätt från fel.

Studier har visat att det limbiska systemet är aktivt hos de flesta djurarter när det gäller beteenden som att av att närma sig, gå emot eller att undvika och gå bort från. Att närma sig eller undvika har säkrat art-överlevnad både hos människor och djur över årtusenden. Limbiska systemet hjälper oss att söka situationer som aktiverar minst möjliga smärta och högst möjliga njutning och säkrar vår överlevnad. Detta spelar stor roll i beteendeinlärning. Har vi erfarit negativa känslor av att närma oss kommer vi istället att undvika för att det visat sig ge minst obehag och vice versa. Så våra tidiga anknytningsmönster (trygg, otrygg-ambivalent, otrygg-undvikande anknytning) lärs in bland annat med hjälp av limbiska systemet.

Thalamus – ”portvakten” (del av det limbiska systemet)

Thalamus ingår i det Limbiska systemet. Här tas sensorisk information emot och här avgörs vad i informationsmängden som är viktig. Endast några få procent av informationen släpps in. Här görs en övergripande tolkning av vad som händer inom individen baserat på denna sensoriska information. Information skickas sedan vidare till Hippocampus, en annan del i det Limbiska systemet.

Hippocampus (del av det limbiska systemet)

I Hippocampus skapas känslor, fokuseringsförmåga och inlärning. Här formas och lagras minnen. Korttidsminnen omsätts här till långtidsminnen. Hippocampus registrerar vilken tid det är, var vi befinner oss rumsligt, geografiskt och signalerar hur vi rumsligt kan orientera oss. Hippocampus kan särskilja ny information från välkänd och kan utifrån tidigare erfarenheter känna igen om vi möter hot. Inkommande information jämförs blixtsnabbt med mängder av lagrade minnen av tidigare hotfulla situationer. Hippocampus arbetar fortare än vårt medvetande (det vill säga de hjärnstrukturer som förmedlar medveten analys och reflektion). Depression, kronisk stress och PTSD kan krympa hippocampu

Amygdala – Alarmklockan (del i det limbiska systemet)

Nästa del i Limbiska systemet är Amygdala. Amygdala aktiveras vid rädsla, oro, aggression och sexuella beteenden. Amygdala fungerar som en alarm- eller varningsklocka. Här tas information emot från fysiska sensorer, känsel, syn och ljud. Detta alarmsignalerande organ identifierar om inkommande information är relevant ur överlevnadssynpunkt. Signaler för kamp- och flyktreaktioner sätts igång här och skickas vidare. Amygdala är en av flera hjärnstrukturer som processar känslor, speciellt ilska och rädsla. Minneslagring för tidigare upplevda starka känslor finns här ur vilken samma känslor lätt kan väckas och återaktiveras. Amygdala i den högra hjärnloben lagrar traumabaserad information och minns det som tidigare väckt rädsla och skräck. Högra Amygdala lagrar upplevelser som varit för stressande för hjärnans bearbetningsförmåga. Här finns lagringar av traumatiska händelser från tidig ålder, när hjärnan varit för ung för att bearbeta stressen.

Svåra känslomässiga upplevelser trängs bort in i Amygdala där de lever kvar som implicita eller undermedvetna minnen. Dessa minnen aktiveras i form av fysiska responser snarare än renodlade visuella minnen. Man kan säga att kroppen minns det medvetandet glömt. Amygdala agerar på information från våra fysiska sinnen och svarar tillbaka genom omedelbara kroppsliga reaktioner. Vad händer till exempel när vi ser en bil komma emot oss. Ja det beror på hur vi bedömer situationen. En person som tidigare blivit påkörd men överlevt kanske tänker: ”Bilen kommer att döda mig! Hjälp!!!” Amygdala signalerar omedelbart till Hypotalamus som via delar av hjärnstammen aktiverar ANS och SNS. Rädsla och alla fysiska processer sätts igång för att klara av att fort hoppa åt sidan.

Hypotalamus – ett informationsnav (del i limbiska systemet)

Hypotalmus styr Autotoma Nervsystemet, ANS, genom att skicka signaler till körtlar så som hypofys, sköldkörtel och binjurar om att avsöndra hormoner. Hypotalamus sänder sina signaler till hjärnstammen vid ryggmärgskanalen. Hypotalamus mottar information från många inre organ så som hjärtat, vagusnerven, magsäck och matsmältningssystem och huden. Hypothalamus har ingen uppfattning om faran är verklig eller inte utan reagerar med samma stressrespons oavsett. Hypotalamus ingår tillsammans med hypofysen och binjurebarken i den så kallade stressaxeln som frisätter stresshormoner varibland kortisol, noradrenalin, adrenalin med flera ingår

Hjärnstammen och kamp och flyktreaktioner

Hjärnstammen sitter i närheten av ryggradens början. Hjärnstammen består av delar såsom hjärnbryggan och förlängda märgen. I hjärnbryggan finns funktioner för reglering av sömn och vakenhet. Förlängda märgen och hjärnbryggan reglerar andning. Vid upplevt hot, stress och traumatisk upplevelse kommer man exempelvis att hyperventilera, andas mycket ytligt eller hålla andan helt.

Hjärnstammen transporterar signaler om att starta kamp- frys- flyktreaktioner med enda fokus att säkra överlevnad, skaffa mat och skydda oss mot fara. Dessa centra har radar inställd på rädsla och agerar automatiskt, omedelbart vid minsta hot och fara. Här finns ingen förmåga till eftertanke eller konsekvenstänk.

Hjärnstammens Locus Coeruleus och kamp och flyktreaktioner

I Hjärnstammen sitter ett område Locus coeruleus som forskning funnit viktig för diagnoser som PTSD, depression, ADHD, ångestsjukdomar. Här sitter viktiga funktioner för att återställa kroppen från stress till vila, där homeostas funktionen återreglerar kroppen från ytterlägen till balans. Merparten av styrning av signalsubstansen noradrenalin utgår härifrån. Noradrenalin är även den viktigaste signalsubstansen hos det sympatiska nervsystemet. Den som utsatts för trauma kommer att uppleva kronisk och överdriven oro och lätt återuppleva stress. Naturlig homeostas har satts ur spel vid PTSD, depression, ADHD och ångestsjukdomar. I studier av deprimerade har man till exempel sett halten noradrenalin varit låg.

Locus coeruleus reglerar även sömn och vakenhet. Den som har utsatts för trauma kan ha svårt att sova på grund av oförmåga till nedvarvning. Eller så är man alltid trött fast man sover mycket. Det sker på grund av homeostas rubbingar.

I Locus coernuleus regleras upplevelse av smärta. Locus coernuleus styr hormoninsöndring relaterat till smärta.

I en frisk person kommer sympatiska systemet aktiveras med lagom mycket stresspåslag när individen behöver. Men därefter återgå till parasympatiskt viloläge kommer när det behövs. Homeostas ser till så att individen inte fastnar med hög stresshalt när kroppen är stilla. Men vid stressjukdomar har stressnivåerna blivit nästan kroniskt höga även när kroppen är stilla.

I Locus coernuleus finns minne och förmåga till flexibelt beteende, uppmärksamhet och impulskontroll. Brist på homeostas kommer försvåra förmåga till flexibilitet, uppmärksamhet och impulskontroll.

Sammanfattning av limbiska systemets arbetsfunktion

Sammanfattningsvis så kommer sensorisk information först till Thalamus som väljer ut vilken information som är relevant för individens överlevnad. Informationen släpps sedan igenom till Hippocampus. Här jämförs informationen blixtsnabbt med lagrade minnen av tidigare hotfulla situationer. Om något nu känslomässigt liknar tidigare hot så skickas informationen om hot och fara till Amygdala. Amygdala signalerar allvaret och sänder vidare budskapet till Hypothalamus som via hjärnstammen aktiverar det autonoma nervsystemet och med hormoninsöndring och kamp- och flyktreaktionerna.

Limbiska systemet bearbetar information fortare än neocortex, hjärnans övre delar. Här avgörs om inkommande information utgör ett hot redan innan vi är medvetna om fara. Limbiska systemet är inställt på att fortare leta efter negativ information än positiv i syfte att prioritera vår överlevnad. Systemet är således inställt på negativ förväntning som kan förklara varför det oftare är lättare att minnas det negativa än det som varit positivt. Man kan säga att limbiska systemet inte är bra på förnekelse. Minsta tillstymmelse om fara kan orsaka intensiva känslor och obekväma fysiska sensationer och få individen att utföra impulsiva och aggressiva handlingar. Som kan vara fallet vid PTSD.

Ursprungligt trauma finns lagrat det Limbiska systemet. Vid relativt små stimuli kan traumat vakna till liv och återföra kroppen till den ursprungliga reaktionen.

Vanliga symtom på disreglering, störningar i homeostas i ANS.

Migrän, huvudvärk, vertigo, högt blodtryck, hjärtarytmi, dysfunktion i ANS med blodtrycksfall och illamående (POTS), kroniskt trötthetssyndrom (CFS), komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS), fibromyalgi, Irritable Bowel Syndrome (IBS), Chronic Fatigue Syndrome (CFS), astma och autoimmuna sjukdoma

Vid kronisk stress dras förbindelserna mellan nervceller tillbaka och blir mindre. Det leder till försämrad kommunikation mellan nervcellerna.

Forskning har visat att hjärnbarken i ett område i pannloben är tunnare hos människor med utmattningssyndrom. Här finns centra för koncentrationsförmåga finns bland annat här samt organisations- och planeringsförmåga. Dock visade forskning att hjärnbarkens volym kan återställas och bli normal igen. Efter två år hade hjärnbarken återställts hos dem som undersöktes.

Ett annat område i hjärnan som också förtunnas vid utmattning är Striatum. Striatum är ett område som påverkar minne, känslor, språk, val av beteenden samt rörelseförmåga. De patienter upplevde mental trötthet hade tunnare striatum än de med mindre mental trötthet.

Amygdala är ett annat område som påverkas vid utmattningssyndrom. Tekniker för avbildning har visat uppförstorade Amygdolor hos utmattade. Man såg att aktiviteten förändrats mellan Amygdala och andra delar av hjärnan. Amygdala styr våra reaktioner på omvärldsförändringar utifrån kamp-, flykt- eller frysresponser. Förändringar kan väcka mycket rädsla hos den som är utmattad eller traumatiserad.

https://www.hjarnfonden.se/2017/12/vad-ar-stress-och-vad-hander-i-kroppen-nar-vi-stressar

”Traumatic symtoms are not caused by the ”triggering” event it self. They stem from frozen residue of energy that had not been resolved or discharged; this residue remains trapped in the nervous system where it can wreck havoc in our bodies and spirits.” Peter Levine PhD:

Referenser:

P. MC keever . M..Sci B BTRS practioner. Understanding trauma: Our body, mind & emotions.

https://www.1177.se/liv–halsa/sa-fungerar-kroppen/sa-fungerar-hjarnan/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4rnstammen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lillhj%C3%A4rnan

https://sv.wikipedia.org/wiki/Locus_coeruleus

https://sv.wikipedia.org/wiki/Limbiska_systemet

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mellanhj%C3%A4rna

https://sv.wikipedia.org/wiki/Perifera_nervsystemet#Autonoma_nervsystemet