Ordet trauma kommer från grekiskans ord för sår, skada. Trauma som ord brukar förknippas med emotionell smärta, lidande och livsbegränsning. Emotionell smärta uppstår vid oförmåga att ”smälta” en känslomässigt omskakande upplevelse. Händelsen överväldigade oss när vi inte inre resurser för att förstå, bemöta, bearbeta, släppa den och må bra igen. Vid trauma tenderar händelsen efterlämna återkommande minnen, humörsvängningar, fysisk stress, sömnsvårigheter, beroenden med mera. Trauma är en återupprepning av samma stressresponser som uppstod vid den ursprungliga traumatiska händelsen.
Stress varierar givetvis från allvarlig stress till lättare. Visst mått av stresspåslag måste vi ha för att aktivera oss, men bara under en avgränsad tid. Stressen måste sedan avstanna och ge plats åt vila och återhämtning. Stress blir negativ om den stannar kvar, mattar ut oss, skapar fysiska sjukdomar eller pågår som ett led i negativa känslor och tankar. Stress blir negativ om den får oss att utsätta oss för potentiellt farliga situationer och/eller skada oss själva eller andra.
Under en trauma reaktion sker samma eller liknande kemiska fysiska processer som under en stressreaktion. Bara att traumareaktionen är svårare ur alla aspekter. Stress eller trauma, de är inte alltid lätta att skilja åt. Givetvis finns mildare former av stress och trauma och allvarligare mer kroniska former av stress och trauma.
Vi kan ana att vi bär på viss grad av trauma om våra kroppar upplever återkommande stress. Ångest, rädsla, ledsnad, ilska är fysiskt olika reaktionsvarianter på stress. Kanske vi inte minns någon utlösande historisk händelse som kan förklara återvändande negativa reaktioner. Minnesbristen gör det svårt att förstå varför vi får emotionella utbrott eller drama och ofördelaktiga situationer uppstår i våra liv. Stress, ångest och negativa känslor återkommer dock för att de är bundna till vissa givna yttre eller inre sensoriska situationer. Dessa triggar automatiserade minneslagringar i nervsystemet laddade med kamp- flykt- fryspresponser. Det sker som i form av instinktiva instruktioner för hur vi ska bete oss ifråga om kroppsspråk, tonfall, bemötande et cetera så att vi på bästa sätt försvarar och bevarar vår existens.
Trauma påverkar både kropp och psyke, hjärna och nervsystem. Trauma under uppväxt hämmar kognitiv, psykologisk, fysisk emotionell utveckling. De rent fysiologiska stressprocesserna är liknande i alla människor. Medan de utlösande händelserna och orsakerna till stressreaktioner ser oändligt olika ut för olika människor. En uppsjö av olika faktorer kan ge en person återkommande trauma- eller stressreaktioner.
Trauma uppstår och yttrar sig på många olika sätt. Olika trauma har flera dimensioner och samma trauma kan påverka individer på olika sätt. Traumat och dess efterkommande reaktioner yttrar sig med individuella skillnader och är olika i intensitet, långvarighet, svårighetsgrader, komplexitet, frekvens. Trauma kan uppstå med milda till mycket allvarliga och handikappande symtom
Betydelsen av trauma är inte så mycket vad som hände utan mer vad vad dess följdverkan blev. Vilka är reaktionerna som traumat efterlämnade som återkommer igen och igen.
Trauma kan uppstå av en enstaka traumatisk händelse eller av upprepade händelser.
Posttraumatisk Stress Symdrom PTSD definieras enligt följande hos DSM-5 (DSM-5 används som diagnosmanual i svensk psykiatri)
Följande kriterier avser vuxna, tonåringar och barn som är äldre än 6 år. För barn som är 6 år eller yngre, se motsvarande kriterier i: https://psykiatristod.se/regionala-vardprogram/posttraumatiskt-stressyndrom—ptsd/symtom-och-kriterier
Exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld på ett (eller fler) av följande sätt:
1. Själv utsatt för en eller flera traumatiska händelser.
2. Själv bevittnat en eller flera sådana händelser där någon annan drabbats-.
3. Underrättats om att en traumatisk händelse drabbat en nära familjemedlem eller en nära vän. Obs: När det rör sig om faktisk död eller livsfara som drabbat en familjemedlem eller nära vän, måste det ha rört sig om en våldsam händelse eller ett olycksfall.
4. Vid upprepade tillfällen, eller under extrema omständigheter, exponerats för motbjudande företeelser vid en eller flera traumatiska händelser (t ex först på plats att hantera mänskliga kvarlevor; utredare vid polisen som vid upprepade tillfällen konfronteras med detaljer kring övergrepp mot barn)
Ett eller fler av följande påträngande symtom associerade med den traumatiska händelsen föreligger med debut efter att händelsen inträffat:
1. Återkommande, ofrivilliga, påträngande och plågsamma minnen av den traumatiska händelsen.
2. Återkommande mardrömmar där innehållet och/eller affektläget i drömmen är kopplat till den traumatiska händelsen. Obs: Hos barn kan mardrömmar förekomma utan att innehållet har tydlig koppling till händelsen. 3 Dissociativa reaktioner (t ex flashback) där personen upplever det som om, eller handlar som om, den traumatiska händelsen upprepas på nytt.
4. Intensiv eller utdragen psykisk plåga vid exponering för inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
5. Uttalade fysiologiska reaktioner på inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
Ständigt undvikande av stimuli associerade med den traumatiska händelsen, med debut efter att händelsen inträffat, vilket visar sig i ett, eller bägge, av följande:
1. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, plågsamma minnen, tankar eller känslor om den traumatiska händelsen, eller som är nära associerade med händelsen.
2. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, yttre omständigheter (personer, platser, samtal, aktiviteter, föremål, situationer) som framkallar plågsamma minnen, tankar eller känslor om den traumatiska händelsen, eller som är nära associerade med händelsen.
3. Negativa kognitiva förändringar och negativt förändrad sinnesstämning med koppling till den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande: a) Oförmögen att minnas någon viktig aspekt av den traumatiska händelsen på grund av dissociativ amnesi
b) Ihållande och överdrivna negativa uppfattningar eller förväntningar på sig själv, andra eller världen (t ex ”jag är värdelös”, ”man kan inte lita på en enda människa”, ”världen är genomgående farlig”, ”hela mitt nervsystem är förstört för alltid”). c) Ihållande, förvanskade tankar om orsaken till eller konsekvenserna av den traumatiska händelsen, vilket leder till att personen anklagar sig själv eller andra. d) Ihållande negativt känslotillstånd (t ex rädsla, skräck, vrede, skuld eller skam). f) Klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter. g) Känsla av likgiltighet eller främlingskap inför andra människor. h) Ihållande oförmåga att uppleva positiva känslor (t ex kan inte känna lycka, tillfredsställelse eller kärlek).
Markanta förändringar av personens stimulusreaktioner som en följd av den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:
1. Irritabel och argsint (redan vid liten eller obefintlig provokation), vilket i typfallet visar sig i form av verbal eller fysisk aggressivitet mot människor eller föremål.
2. Hänsynslöst eller självdestruktivt beteende.
3. Överdrivet vaksam.
4. Lättskrämd.
5. Koncentrationssvårigheter.
6. Sömnstörningar (t ex svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn).
Varaktigheten av symtomen (kriterierna B, C, D och E) i mer än 1 månad. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. För mer information om PTSD se: https://psykiatristod.se/regionala-vardprogram/posttraumatiskt-stressyndrom—ptsd/symtom-och-kriterier
Det finns två huvudkategorier av trauma. Typ 1 & typ 2
TRAUMA TYP 1 – OPERSONLIGT TRAUMA, CHOCK TRAUMA
Avser enstaka oväntade händelser. De kan kallas stort T-trauma, Chock-trauma eller Akut trauma. Innehåller kriterier som oftare än typ2 trauma ger Diagnosen Posttraumatisk Stress Disorder PTSD enligt DSM-5 (se ovan).
Exempel på typ 1 Trauma
Allvarlig skada, sjukdom. Våldsamt överfall. Rån. Sexuella övergrepp. Traumatisk förlust. Att vara offer för eller vittna om våld. Bevittna terroristattack, naturkatastrof, trafikolycka. Uppleva militär stridsincident. Sjukhusvistelse. Psykiatrisk sjukhusvistelse. Förlossning. Medicinskt trauma. Självmordsförsök. Livshotande sjukdom. Att få en diagnos.
En enstaka traumatisk händelse kan ha avgörande effekt på sömnen, på sociala relationer och förmågan att relatera till andra och ge annan funktionsnedsättning för traumat relaterade förmågor. Ångest, depression, isolering, ökad användning av droger, alkohol, mediciner är vanliga följder av en enstaka traumatisk upplevelse.
TRAUMA TYP 2 – INTERPERSONELLT TRAUMA, KOMPLEXT TRAUMA
Komplext trauma typ 2 beskriver trauma som skett under en del av barndomen och tidiga utvecklingsstadier. Är ett repetitivt trauma det vill säga trauma har upprepats under en tidsperiod, ofta som en del av ett interpersonellt förhållande där offret känt sig maktlös och känslomässigt eller fysiskt tvingad, låst, hotad och därmed oförmögna att förhindra traumat.
Ett diagnos relaterad till typ 2-trauma är Complex Post Traumatic Stress Disorder enligt DSM-5
Exempel på typ 2-trauma: : Våld i hemmet. Sexuella övergrepp. Känslomässig försummelse, anknytningstrauma, osäker anknytning. Trauma vid födsel. Övergivenhet. Verbala övergrepp förolämpningar, exploaterat barnets svagheter. Tvång. Fysiska övergrepp. Vårdnadshavare som utnyttjar barnet fysiskt, sexuellt, känslomässigt. Långvarig feldiagnos av ett hälsoproblem. Mobbning hemma i skolan eller i en arbetsmiljö. Emotionell misshandel. Fysisk försummelse. Alltför strikt uppväxt ibland religiöst. Rasism, folkmord, krig, tvångsförflyttning från familj eller gemenskap. Historisk, kollektiv eller generationsskada skedd genom exempelvis slaveri.
Komplex trauma involverar ofta många olösta trauman. Ofta händer trauma på trauma så det staplas på varandra och kallas på engelska “polyvictimization”
I USA påverkar komplex trauma typ 2 så många som 1 av 10 barn. Sverige verkar inte vara annorlunda. Typ 2 ger ökad risk för att utveckla PTSD, ADHD, ångestdiagnoser, depressioner och kroniska sjukdomar. Fysiologiska reaktioner från typ 2 trauma liknar dem hos Chock trauma typ I. Men skiljer sig i det faktum att i typ 2 lever upprepat under en stressande relationell dynamik.
Klienter med typ 2 trauma har ofta ingen aning om orsakerna till deras reaktioner, då missförhållandena började redan innan de kan minnas och har alltid hållit på så. Det onormala har blivit så normalt att de inte ser missförhållandet. De tror att de måste minnas vad som orsakat deras symtom, men de minns inte. De förstår därför ofta inte att deras nervsystem äventyrats redan innan deras hjärna har erhållit förmåga till minneskapacitet.
DEVELOPMENTAL/UTVECKLINGS TRAUMA
Developmental/ utvecklingstrauma är en relativt ny term som hänvisar till pågående tidiga erfarenheter hos barn. Traumareaktionerna består av frustrationer från att bli ignorerad och försummad i tidig barndom. Här ingår upplevelse av att vårdnadshavaren inte tonat in sig på känslomässigt adekvat sätt, missförstått eller utnyttjat barnet på olika sätt och av olika skäl. I utvecklingstrauma finns inget stort utlösande trauma utan traumareaktionerna har vuxit fram utifrån upprepat felaktigt bemötande från vårdnadshavare.
Trauma innebär för mycket, för fort med känslan att det händer för fort. Trauma innebär att individen kognitivt och fysiologiskt överväldigats så att förmågan att förstå, integrera och släppa vad som hänt inte är känslomässigt möjlig.
SAMMANFATTNING AV TRAUMAREAKTIONER
Chock, förnekelse, misstro.
Förvirring, koncentrationssvårigheter
Ilska, irritabilitet, humörsvängningar.
Ångest och rädsla
Skuld, skam, självanklagelser.
Drar sig undan från andra.
Känslor av ledsnad eller hopplöshet
Känsla av att inte vara i kontakt eller avdomnad.
Ökad hjärtrytm, muskelspänningar, kronisk smärta
Lättskrämd – hoppar lätt till vid ljud
Ältande, flashbacks, undvikande beteendemönster
Oförmåga att vara här och nu.
Fler Reaktioner som kännetecknar en traumatisk upplevelse är intensiv terror, upprördhet, hjälplöshet, maktlöshet, brist på kontakt med sig själv och sina känslor eller med andra, dissociation, frys- kamp-, flyktreaktion, kollaps.
Traumatiska upplevelser kan ge stress och spänningar i kroppen med cellförändringar och sjukdomar som följd. Traumatiska upplevelser förnekas och dövas ofta genom beroenden och överlevnadsbeteenden som i sin tur kan medföra sjukdomar och ytterligare psykiskt och fysiskt lidande
Undersökningar visar att människor som upplevt allvarliga trauman har:
4 ggr högre risk att bli alkoholister, drogmissbrukare och få sexuellt överförda sjukdomar.
3 ggr så hög risk att få depressioner och använda antidepressiva mediciner, att ha hög frånvaro från jobbet och få allvarliga jobbrelaterade svårigheter. 2,5 ggr så hög risk för att bli rökare och 15 ggr så hög risk för självmord.
Trauma påverkar inte bara dem som direkt varit utsatta utan även dem som lever med den traumatiserade och även framtida generationer. Undersökningar från USA har visat att:
- Partners till män som lider av PTSD tenderar att bli deprimerade.
- Barn till deprimerade mödrar riskerar att växa upp med ångest, oro och inre osäkerhet.
- Mer än hälften av de människor som söker psykiatrisk vård har utsatts för övergrepp, våldtäkt, har övergivits och/eller bevittnat våld som barn i sina hem.
BEHANDLING OCH BEMÖTANDE VID TRUAMA
Typ 2 trauma skiljer sig från typ 1 trauma ifråga om terapeutisk behandling. Enligt den amerikanska traumapsykiatrikern Judith Herman blir många med typ 2 trauma eller komplex PTSD ofta feldiagnostiserade. De får därför inte den önskvärda hjälpen. Detta tror jag dessvärre stämmer för svenska förhållanden också. Jag har ofta mött människor som säger att de inte blivit hjälpta av behandlingen de fått hos psykiatrin (om de ens har fått någon behandling utöver medicinering). Den terapi som ges är ofta exponeringsbaserad KBT behandling, EMDR eller kognitiv behandlingsterapi med terapifokus på att klara ångestprovocerande situationer. Detta är enligt J. Herman en terapi avsedd för typ1 trauma. Men när en person har en mer invecklad och diffus traumabild så som i Trauma 2 så är risken stor att dessa behandlingar förbiser viktiga problemaspekter. Typ 2 trauma innefattar oftare självskadebeteenden, missbruk, dissociation, paranoia och somatiska problem än typ 1. Behandlingarna kanske skulle kunna hjälpa mer om de inriktades på att först träna sensorisk känsla av trygghet, träna förmåga att reglera känslor och förbättra funktionen i det dagliga livet. Därefter kan exponerande terapi bli mer ändamålsenlig.
Trauma förstås ofta inte som trauma. Socialt bemöts ofta trauma med ignorans, skam & tabu, förnekelse – med attityden: ”händer andra men inte mig/oss”, ”offer får skylla sig själva”. Många traumareaktioner noteras inte som trauma och behandlas därför inte av professionella inom landstingets sjukvård och psykiatri. Sjukvården intresserar sig för de rent kroppsliga uttrycken i sjukdomar och mycket sällan på att förstå och ta hänsyn till psykologiska aspekter och orsaker kring det.
Tillgängliga behandlingar av trauma är:
- “Top Down” Terapi – Samtalsterapi för att återknyta till vem man är genom att prata om minnen och upplevelser. Vi bearbetar problemen genom intellektets förmåga till insikt och integrering.
- Medicinering – Stänger ner kroppens alarmsignaler och förändrar signalerna från hjärnan
- “Bottom Up” Terapi – Somatisk terapi där traumaerfarenheterna så som kamp, flykt, frys, kollaps reaktionerna undersöks utifrån ett fysiskt perspektiv.
TerapiBehandlingar ger både somatiskt inriktad terapi och insikts/tankebeserad terapi i syfte att nå och möta trauma- och stressreaktioner från flera håll
Referenser:
http://traumadissociation.com/trauma-abuse
G. Tonkow. 2019. Feel to Heal: Releasing Trauma Through Body Awareness and Breathwork Practice. United States of America: Biodynamic Breathwork & Trauma Release Institute.
UNDERSTANDING TRAUMA:
OUR BODY, MIND & EMOTIONS
Prema McKeever, M.Sci, BBTRS Practitioner